| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLAKTA slak3ta2, v. -ade ((†) pr. sg. -er G1R 26: 855 (1556), Berchelt PestOrs. B 2 b (1589); sup. slakt UpplDomb. 7: 65 (1553: slacth, möjl. äv. att uppfatta ss. felskrivning för slacteth l. dyl.)). vbalsbst. -AN (†, se anm. nedan), -ANDE, -ING (se SLAKTNING), -NING (se d. o.).
Anm. Den i nedanstående språkprov förekommande formen slakten (med bet.: dödande av människor) utgör antingen en på grund av e-skrivning för a uppkommen ortografisk form för ett annars icke anträffat vbalsbst. på -an l. en felskrivning för detta l. ett lån av det (m)lt. vbalsbst. till slachten (se etymologien nedan) l. en inhemsk (regional) sidoform till ovannämnda vbalsbst. på -an. Var på den tidh (dvs. under Kristian II) jämmer, elendighet, mordh, slackten .. och klagan för handen. RA I. 1: 375 (1544).
1) [delvis (o. av nutida språkkänsla vanl. uppfattat ss.) oeg. l. bildl. anv. av 2] motsv. SLAKT, sbst.1 1: om människa l. djur (se b): nedgöra o. döda (ngn l. ngt); numera nästan bl. dels (i anslutning till bibeln l. psalmboken) i fråga om Jesu dödande på korset, dels (utom i a i sht i vitter stil) i fråga om (blodigt l. grymt l. obarmhärtigt) nedgörande l. massakrerande l. mördande (i sht av värnlösa l. utlämnade människor l. djur); jfr SLAKTNING 1. Såsom it fåår wart han (dvs. Jesus) leedder til ath slactas. Apg. 8: 32 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). O rene guds lamb, / oskyldig på corsset för oss slactat, / alltijd befunnen tollig, / eehuru tu war föractat. Ps. 1536, s. 77; jfr Ps. 1937, 94: 1. Söfring Sigfredzsonn j thenn Sochen hann boor, hafuer slachtad mykid fålk. UrkFinlÖ 1: 112 (1597; i handl. rörande klubbekriget). Landzens ungdom föhres uth (i kriget) och slachtas. RP 8: 69 (1640). Christiern Tyrann lät uppbränna .. de döda kropparna efter de offer, Christiern låtit slakta i Stockholmska blodbadet 1520. Crusenstolpe Mor. 2: 85 (1840). Han (dvs. konung Jehu) slaktade människor massvis till ära för Herran. Henrikson Varv. 43 (1959). En grupp arabiska gerillamän .. började slakta gisslan ombord (på flygplanet) man för man. SDS 1973, nr 343, s. 1. — jfr AV-, MASS-, NED-SLAKTA o. MAN-, MÄNNISKO-SLAKTANDE. — särsk.
a) biodl. motsv. SLAKT, sbst.1 1 a, i fråga om skattning av honung enl. ä. metod, med avs. på bin: (gm rökande med svavel o. d.) avliva (o. tillägna sig binas honung o. vax); i sht förr äv. i utvidgad anv. med avs. på bistock l. -kupa o. d.: avliva bina i (o. tillgodogöra sig i bistocken osv. befintlig honung); förr äv. med avs. på honung: tillägna sig gm avlivande av bin(a); jfr SLAKTNING 1 c. När en partt af eder finne någre vilbij i skogerne, då öde I och slachte them strax och ödeläggie ther igenom bijn. G1R 24: 446 (1554). (Bi-)Egaren .. slagtar (om hösten) sådane ståckar, som .. genom en bättre skiötsel kunde blifwa dugelige. Koch Biskiöts. Föret. 4 (1753). Honung slagtas (i Lyngsjö) sålunda: En liten grop gräfves stor som en kupas vidd. I denna sättes 1 pinne och ibland 2, som klyfvas i ändan och insättas svaflade i vridna klutar. I dessa tändes och sättes kupan öfver, och jord lägges intill att intet röken får gå ut. Tidström Resa 64 (1756). Som Bien här (på Öland) aldrig slagtas, utan skattas, får .. (honungen) utan blandning af Bi och ungar, rinna hel klar utur Skåtten. Åhstrand Öl. 188 (1768). Moberg BerLevn. 199 (1968; om ä. förh.).
b) (numera bl. i vitter stil) motsv. SLAKT, sbst.1 1 c, om rovdjur med avs. på offer (avsett att förtäras): döda (o. slita i stycken); särsk. i fråga om massdödande av värnlösa djur. Se der går .. (kämpen) förfärlig, som en Blixt mellan Wapnen. Aldrig far ett Lejon så fram, när det slachtar de wärnlösa Hiordar. Mörk Ad. 1: 85 (1743). (Vargarna) giöra stor skada på Boskapen, i thy the slagta alt hwad the öfwerkomma, innan the äta något. Orrelius Diurr. 5: 3 (1750).
2) motsv. SLAKT, sbst.1 2, med avs. på (boskaps)-djur (äv. människa): avliva (o. sönderskära, i sht: stycka i bitar) i syfte att nyttja kroppen l. del(ar) därav till föda l. ss. offer åt gudom o. d. (stundom äv. med särskild tanke på l. enbart i fråga om sönderskärandet l. styckandet), (låta) verkställa l. utföra slakt av (utom i fråga om vissa ä. l. utländska förh. numera bl. i fråga om slakt av (boskaps)djur till föda); äv. utan obj.: (låta) verkställa l. utföra slakt (äv. i den allmännare bet. av d. o.), syssla med slakt; stundom äv. i utvidgad anv., med avs. på kött: producera l. frambringa l. stycka vid slakt; jfr SLAKTNING 2. Varje år slaktade man en julgris. När de övriga i jaktlaget anlände, hade skytten redan slaktat den fällda älgen. Han brukar slakta åt bönderna i byn. Nu för tiden slaktar han bara och har överlämnat sysslorna på gården åt sin son. Sedhan thenne thin son kommen är, som sina äghodelar haffuer förtärt medh skökior, haffuer tu till honom slactat then gödda kalffwen. Luk. 15: 30 (NT 1526; Bib. 1917: låtit slakta). (Abraham) bant sin son Isaac, ladhe honom på altaret offwan på wedhen, och vthrechte sina hand, och toogh til kniffuen at han skulle slachta sin son. 1Mos. 22: 10 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Kockarna tilredde .. mat och war en kalf slachtad och upskuren. Verelius Gothr. 37 (1664). Detta köttet är ej väl slagtadt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Det har af Stockholms stadsfullmäktige föreslagits att kött som hölles till salu af person, hvilken som yrke drefve kötthandel, skulle vara slagtadt i slagthus. SD(L) 1895, nr 351, s. 1. Att slakta en häst och flå huden av den var ännu på 1800-talet ett mycket föraktat yrke, som utövades av den så kallade ”märeflängaren” eller ”rackarn”. Bolin VFöda 27 (1933). Man slaktade (förr) bara en gång om året, på hösten, och saltade då in kött och fläsk till vinterförråd. Arv 1947, s. 31. — jfr AV-, FÖR-, NED-, NÖD-, UPP-, UT-SLAKTA o. HEL-, O-, RITUAL-SLAKTAD. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt. Dhen som meer slachtar, än han kan salta, han får swra steeker. Grubb 144 (1665). Slachta intet meer än du kannt salta. Dens. 731. Den som slagtar kalfwen, föder ej up oxen. Rhodin Ordspr. 18 (1807). Alla stutar ä’ inte slagtade änn (dvs. än finns det råd l. utvägar)! Granlund Ordspr. (c. 1880).
d) (i fackspr., särsk. slakt.) i p. pf. i utvidgad anv., i uttr. slaktad vikt, slaktvikt. 2NF 25: 1408 (1917).
e) i sht fisk. avliva (fisk; vanl. gm slag över nacken l. stick genom pannan l. strupskärning); stundom äv. med inbegrepp av uppskärande (o. rensning). Infödde Swenske måga underwisas, så wäl uti sielfwa Fiskandet, som Fiskens slagtande, saltande, inpackande och öfrige ansning. PH 3: 2227 (1745). Den Fisk man wil torka, bör .. slagtas, rensas och wäl rensköljas. Gries SwälgF 15 (1757). Fisk skall slaktas, genast den tas ur sumpen eller bassängen och bör som regel anrättas omedelbart. StKokb. 273 (1940).
f) oeg. l. bildl. (jfr 3), i uttr. slakta bocken, slakta julgrisen o. d., benämningar på förr förekommande skämtlekar. Bergius Småsak. 5: 63 (1756: Slagta båckar). Slakta Bocken(:) .. En person, som föreställer bocken, lägges på en bänk .. och öfvertäckes med ett lakan .. . Han fyller munnen med vatten .. . En annan föreställer slaktaren. .. (Någon) kallas in .. och anmodas att hålla i hufvudet (på bocken). .. (Slaktaren) sticker .. bocken, och denne sprutar vattnet i ansigtet på honom, som håller hans hufvud. SvForns. 3: 447 (1842). Slakta julgrisen (:) När gubbarna tyckte det blev för långt mellan suparna på julkalasen, skulle de slakta julgrisen. De bar då in huggkubben och hävde sig på den och bökade, stånkade, koxade och skrek, och när de tyckte, att de fått död på grisen, ansåg de sig också ha gjort rätt för en slaktsup. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 34 (1950).
3) (numera i sht ngt vard.) motsv. SLAKT, sbst.1 4, i oeg. l. bildl. anv. av (1,) 2 (jfr 2 f), särsk. liktydigt med: göra slut på l. skaffa ur världen l. ta kål på l. utplåna l. eliminera l. spoliera l. offra l. ”avrätta” l. ”hudflänga” (ngn l. ngt) o. d.; förr äv. refl., i uttr. slakta sig med (starka drycker), supa ner sig l. supa sig redlös med (starka drycker); jfr SLAKTNING 4. (Om) alt .. skeppsfolk sig med win och mumma slacktar; / Thet lyder ingens röst, thet tumlar af och til. Kolmodin QvSp. 1: 228 (1732). All lifvets glädje jag (dvs. asketen) åt dig (dvs. hoppet om salighet i himlen) har slagtat. Leopold 2: 168 (1794, 1815). Ljungmans motioner slagtades den ena efter den andra. Billing AntRiksd. 40 (1893). Samtliga liberala hufvudstadstidningar sökte efter bästa förmåga slakta John Olsson för partiets synder. GHT 1896, nr 224 A, s. 2. När man slaktade människor i tusental för mänsklighetens väl, kunde man också med lugnt samvete slakta ett kassaskåp. Didring Malm 2: 80 (1915); jfr 1. Man kommer inte att slakta den bästa konjaksbuteljen för min skull. Beijer BritaGrossh. 184 (1940). Nordgränsen (för Sareks nationalpark) går utmed den för vattenkraftsändamål nästan helt slaktade Stora Sjöfallets nationalpark. GHT 1970, nr 260, s. 3. — särsk.
a) motsv. SLAKT, sbst.1 4 a, om kritiker l. recensent o. d. med avs. på ngn(s arbete l. åsikter o. d.): kritiskt nedgöra l. ”hudflänga”; jfr SLAKTNING 4 a. Romanförfattaren: — De der fördömda recensenterna ha alldeles slagtat min nya bok. SD 1900, nr 131, s. 10.
b) motsv. SLAKT, sbst.1 4 b: dela l. stycka l. ta bort del l. delar ur (ngt som därigm blir defekt); särsk. dels: riva l. klippa l. skära ut viss del l. vissa delar ur (bok), dels: montera loss o. tillvarata l. tillskansa sig viss del l. vissa delar ur (motorfordon; i sht i fråga om brottsligt sådant förfaringssätt med stulet fordon); jfr SLAKTNING 4 b. Den tyska kopparsticksmarknaden lefver till icke ringa del på att ”slakta” gamla böcker. KKD 8: Portr. 2 (1913). Kraftiga frihetsstraff utdömdes på torsdagen av rådhusrätten för en ungdomsliga, som specialiserat sig på att slakta fordon, som de sedan anmälde som stulna. GHT 1958, nr 264, s. 1. Svenska 1700-talsstolar ”slaktas” och förvandlas till två eller fyra renoverade pjäser. DN(A) 1964, nr 313, s. 15.
1) (numera i sht i vitter stil) till 1, vanl. med avs. på människa: (blodigt l. grymt l. obarmhärtigt) nedgöra l. döda l. dräpa. Kanske drumlade han (dvs. läkaren) stundom och slagtade ned folk onödigtvis. Hedenstierna Marie 136 (1896). Då (dvs. sedan Hadschi-Murat flytt till bergen) slaktas han ned efter det hjältemodigaste försvar för sitt liv. Hallström LevDikt 267 (1914).
2) till 2, med avs. på djur: slakta (ofta för sjukdoms skull); förr äv. med avs. på kött: stycka. Tholander Ordl. (1872). (Sv.) Slakta ned (kött, djur) (t.) aus-, ab-schlachten. Klint (1906). Gårdens kor slaktades ned under epidemi(e)n. SvHandordb. (1966). —
SLAKTA UNDAN10 32, äv. 40. med avs. på (boskaps)djur: slakta o. därmed undanskaffa från de levande djurens antal; äv. bildl. Rålamb 13: 100 (1690; med avs. på boskap). Högberg Utböl. 2: 16 (1912; bildl., med avs. på syndabockar). —
SLAKTA UPP10 4. (i fackspr., särsk. slakt.) med avs. på bedövat l. dödat djur: skära upp o. ta ut inälvorna ur samt flå (o. stycka). Östergren (1941). jfr uppslakta. —
1) (numera bl. tillf.) till 1, med avs. på människor: (blodigt l. grymt l. obarmhärtigt) döda l. dräpa o. därmed utöda l. göra slut på. Fick Niobe hjertlidande när vreda magter slagtade ut hela hennes barnkammare? Hedenstierna Fideik. 225 (1895).
2) till 2, med avs. på djur: slakta o. därmed utöda l. göra slut på. Læstadius 2Journ. 425 (1833; med avs. på boskap).
-KUPA. kupa vars bin slakta(t)s l. avses att slaktas (förr äv. i utvidgad anv.: kupa vars bin rök(t)s ut före skattning). Linnæus Bijskjöts. 146 (1768; i utvidgad anv.). —
Spalt S 6391 band 27, 1976