Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJUCKER ʃuk4er, adj. -kre, -kra; -krare. adv. -T.
Ordformer
(äv. sch-)
Etymologi
[sv. slang- o. förbrytarspr. sjucker (Landsm. 1910, s. 86), chuker (Landsm. 1950, s. 114 (1847)); av rommani šuk(k)ar, motsv. sanskr. çukraḥ, klar, vit, ren, till çocati, lyser]
(i slangfärgat spr.) vacker; utmärkt, bra, fin. En verkligt ”schucker motorhoj”. SvD(A) 1928, nr 216, s. 9. Man skulle väl tona en sjucker ballad / om våran stad (dvs. Sthm). Nilson BalladEk. 7 (1947).

 

Spalt S 2823 band 25, 1968

Webbansvarig