Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHALANGER ʃalaŋ4er l. SJALANGER ʃalaŋ4er, sbst. pl.; best. -an.
Ordformer
(schal- 1897 osv. sjal- 1910 osv. sjarl- 1892)
Etymologi
[möjl. ombildning (gm stavelseomkastning) av LÅNG-SCHAL 2 o. anslutning till ord på -ang (l. till girlander (uttalat -aŋ4er), pl. av GIRLAND)]
(i vissa trakter, vard.) pengar. Han har ”sjarlanger” han, och ”knog” också. SocDem. 1892, nr 212, s. 4. ”Kymigt jobb å klent mä schalanger! Står modell i en stolfabrik för 18 öre i timmen 8 timmar om dan!” Strix 1897, nr 17, s. 5. Det var han som brukade bjuda på snus ur en hopvikt hundrakronesedel, för han ville visa att han hade schalanger. Engström Milst. 154 (1929).

 

Spalt S 1350 band 24, 1965

Webbansvarig