Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKLINERA re1kline4ra l. rek1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REKLINATION.
Ordformer
(förr äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. reklinieren, eng. recline, fr. récliner; av lat. reclinare, böja bakåt, av re- (se RE-) o. clinare, böja (se KLINO-)]
I. (i fackspr., i sht med.) tr.: böja tillbaka l. bakåt; särsk.: nedtrycka o. vända (en av starr fördunklad lins) så att pupillen blir fri o. linsens främre yta kommer att riktas uppåt. Ekbohrn (1868). Löwegren Oftalm. 450 (1923). SvLäkT 1935, s. 944.
II. (†) intr.: böjas l. brytas bakåt. Polhem Invent. 72 (1729). König Mec. 54 (1752).

 

Spalt R 899 band 21, 1957

Webbansvarig