| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRUBBA prub3a2, äv. PROBA prå3ba2 l. prω3ba2, l. 40 (pro´ba Weste, Dalin), sbst.2, l. PROBBA prob3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (jfr anm. 2:o). Anm. 1:o Ordet förekommer ss. n. (sannol. i bet.: prubbstraff) i Leijonhufvud Minnesant. 34 (1837). 2:o Weste (1807) o. Dalin (1855) anföra för proba pl.-formen prober. Denna form bör måhända bl. hänföras till det av dessa lexikografer i samma artikel behandlade PROBA, sbst.1 3:o Formen probbe i ConsAcAboP 2: 124 (1658: Rector anhöll om probbe förfärdigande) beror på anslutning till den latinska böjningsformen i gen. sg.
(förr) fängelse avsett för präster l. för studerande vid universitet l. skolor (l. för andra personer som lydde under kyrkliga myndigheter l. universitetsmyndigheter); stundom äv. om straff bestående i inspärrning i sådant fängelse; jfr KARCER. Hwilken Prestman som .. (vid prästmöte) dricker sigh drucken, .. han skal med Probon .. straffat warda. LPetri KO 70 a (1561, 1571). Hwilken (av de fattiga på barmhärtighetsinrättningen) som giör nogot oliudh .. han skall strax taghas och sättias i proban. Rudbeckius Kyrkiost. 58 (c. 1635). Gymnasij prubba. HärnösDP 1662, s. 21. Örtengren LUByggn. 142 (1951; om ä. förh.). — jfr DRÄNG-, SKOL-PROBA.
C (†): PRUBBE-DÖRR, se A. —
-TAK, se A.
D (†): PRUBBO-PÄNNINGAR, pl. viss avgift som erlades till Uppsala universitets vaktmanskap av personer som fasttagits o. insatts i prubban. Schück FUpsala 47 (i handl. fr. c. 1645).
Spalt P 2176 band 20, 1954