Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROCESSA prωsäs4a l. pro-, stundom 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(proc- 1737 osv. pros- 1755)
Etymologi
[jfr d. processe, t. prozessen; till PROCESS, sbst.1 (jfr PROCEDERA, PROCESSERA)]
1) föra l. ligga i process (se PROCESS, sbst.1 4). Processa med l. mot ngn om ngt. Lind (1749). Gubben tänkte, här är bättre at förlikas än processa. Sahlstedt SagTupp. 36 (1758). De (dvs. de båda grannarna) trätte och processade. Fröding Guit. 39 (1891).
2) (†) bildl. l. oeg.: gräla, träta, tvista; slåss l. strida (med ngn l. om ngt); jfr PROCESS, sbst.1 6. Gyllenborg Sprätth. 43 (1737). Om .. jag ändteligen finner mig nödtvungen att köra fredsbrytaren ur huset; men han, under det vi processa om dörrarna, får ett blodvite .., så (osv.). LBÄ 33—35: 43 (1800). Processa med Förf(attaren till ett sorgespel) om enskilda uttryck. SvLittFT 1838, sp. 24. Topelius Läsn. 7: 205 (1891).
Särsk. förb.: PROCESSA AV010 4. till 1, i uttr. processa av ngn ngt, avhända ngn ngt gm process. Weste (1807). jfr avprocessa.
PROCESSA BORT010 4. till 1: gm process(er) l. processande göra av med (ngt). Lind 1: 323 (1738). Han hade .. processat bort gård och grund. Engström Kryss 13 (1912).
PROCESSA IFRÅN010 04. till 1, i uttr. processa ifrån ngn ngt, avhända ngn ngt gm process. Lind (1749). Thomander 2: 564 (1829).
PROCESSA TILL010 4.
1) till 1: gm process(er) l. processande förvärva ngt åt ngn l. vanl. (refl., i uttr. processa sig till ngt) åt sig. Efter Gudsgåfvo åkren .. blifvit processat til prästbordet af Past. Er. Mathiä. SvMerc. 1: 339 (1755). Sundén (1888; refl.).
2) (†) till 2, i uttr. processa sig till ngt, skaffa sig ngt gm att klaga l. ”bråka” l. dyl. Jag .. beslöt att processa mig till examen. Berzelius Själfbiogr. 28 (c. 1845).
PROCESSA ÅT SIG010 4 0. (ngt vard.) till 1: roffa åt sig l. komma över l. förvärva (ngt) gm process(er) l. processande. Lind (1749). Hon som har processa’ åt sig allt vad två de värste tjyvenäckar på denna jord ha stulit ihop. Högberg Baggböl. 1: 122 (1911).
Ssgr, se process, sbst.1 ssgr.
Avledn.: PROCESSARE, m.||ig. (numera bl. tillf.) till 1 (förr möjl. äv. med anslutning till 2): person som processar; processmakare; förr äv. allmännare, om (bråkig) person som är svår att ha att göra med. Holmberg 2: 498 (1795). En gammal Processare, som under 40 år aldrig varit fri från Rättegångar. AJourn. 1814, nr 270, s. 3. SvSkämtl. 147: 6 (1920).

 

Spalt P 1942 band 20, 1954

Webbansvarig