Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRIMARIE prima4rie l. 0302, oböjl. adj. o. sbst. m.||(ig.); ss. sbst. best. -en; pl. -er; l. PRIMARIUS prima4rius l. 0302, oböjl. adj. o. sbst. m.; ss. sbst. best. -en, i best. anv. dock vanl. utan slutartikel; pl. -arier.
I. (om ä. förh.; se dock slutet) adj.; i ämbets- o. tjänstetitlar: som utgör den främste l. har den förnämsta rangen l. har ställning ss. chef i en grupp av ämbets- l. tjänstemän av visst slag, förste. Swedberg Schibb. 291 (1716). Primarius Lectorn i Hernösand, Mag. Peter Holmbom. GT 1788, nr 43, s. 3. Primarie Theologiæ Professoren och DomProsten Thorsander. UAcadCatal. 1836, h.-t. s. 41. SkrPEklund 128 (1911). — särsk. (äv. om nutida förh.) i uttr. pastor primarius l. primarie pastor, se PASTOR PRIMARIUS.
II. sbst.
1) (primarius) (om ä. förh.) ämbets- l. tjänsteman som utgjorde den främste l. hade den förnämsta rangen l. ställningen ss. chef i en grupp av ämbets- l. tjänstemän av visst slag. Presteskapet (sände) it vtskåt till Nobiles, i hwilket vtskåt war D. D. Jahannes Terserus primarius. HSH 22: 94 (1650). Theologiska Faculteten. Dom-Prost, Hr Doctor, Christian Wåhlin, Primarius, Theol. Professor. SvNorStatscal. 1816, s. 173.
2) (primarie) (om ä. förh.) om elev vid kadettskola.
b) (duktig) elev med befogenheter som ungefär motsvarade ordningsmannens i en klass. Oxenstierna Kad. 41 (1843). Ekstrand Karlbg 235 (1937).
3) (numera nästan bl. i formen primarie) mus. person som utför första stämman (särsk. spelar första fiolen) i en kammarmusikensemble. JournLTh. 1812, nr 8, s. 4. NutMusL 1920, s. 6.
Spalt P 1840 band 20, 1954