Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEKARI peka4ri, m. l. r.; best. -n (Rebau NatH 1: 278 (1879) osv.), stundom i best. anv. utan slutartikel (Ödmann Stedman 135 (1800), 1Brehm 1: 560 (1874)); pl. (mindre br.) -er (Thorell Zool. 2: 116 (1861)) l. -s (FörhLäkS 1866, s. 58, HeimdFolkskr. 72: 11 (1901)) l. = (4Brehm 2: 177 (1921)).
Ordformer
(i sht förr äv. pec(c)-, peck-. -ari 1818 osv. -ary 18001931)
Etymologi
[jfr t. pekari, eng. peccary, fr. pécari, span. baquira; av karibiska pakira, paquira, paquera, vaquira]
i sht zool. (individ av) den i Amerika levande svindjursarten Dicotyles tajacu Lin., halsbandspekari; äv. (i sht i pl.) allmännare, om svindjur tillhörande underfamiljen Dicotylinæ; jfr NAVEL-SVIN. Ödmann Stedman 135 (1800). Thorell Zool. 2: 116 (1861; i pl., allmännare). I utkanten av träsket hoppar pekarin, det lilla nätta vildsvinet, på sina höga, smidiga ben. Hedin Pol 2: 407 (1911). Pekarin el. halsbandspekarin, .. som når en höjd av endast 35—40 cm. 3NF 14: 815 (1931).
Ssg: PEKARI-SVIN. i sht zool. pekari, navelsvin. Thomée Grube 2: 253 (1854).

 

Spalt P 549 band 19, 1952

Webbansvarig