Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATERNELL pat1ärnäl4 l. -ær- l. -er-, ngn gg -ä4l, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-nel 1841—1895. -nell c. 1822—1934)
Etymologi
[jfr t. paternell; av fr. paternel, av en utvidgning av lat. paternus, faderlig (varav fr. paterne, faderlig), till pater (se PATER)]
(numera föga br.) faderlig; särsk. = FADERLIG 1. Andersson (1845). Sträng och allvarlig i sina paternella grundsatser, följde .. (biskop Benzelius) själf med noggrannhet sina barns uppfostran. Hagström Herdam. 1: 115 (1897). SvUppslB (1934). — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., = FADERLIG 2, 3; särsk.: patriarkalisk. Ekstrand Karlbg 90 (i handl. fr. c. 1822). Det goda och paternella förhållandet mellan husbondefolk och tjenare. Strömborg Runebg 3: 324 (1889). Hagström Herdam. 1: 105 (1897).

 

Spalt P 469 band 19, 1952

Webbansvarig