Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAKFONG pakfoŋ4, äv. PAKTONG paktoŋ4, förr äv. TACKFONG, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(pack- 1789—1934. pak- 1782—1931. tack- 1789—1795. -fong 1782—1934. -tong 1894)
Etymologi
[jfr t. pa(c)kfong, eng. pakfong, paktong, fr. pac(k)fung, packfond, packtong; ytterst av (dialektala sidoformer till) kinesiska peh t’ung, vit koppar]
(i fackspr., numera knappast br.) i Kina framställt nysilver; äv. allmännare: nysilver, särsk. sådant med jämförelsevis hög halt av nickel; jfr ARGENTAN, KINA-SILVER. Rinman JärnH 533 (1782). Framledne Assessoren J. G. Gahn .. har .. grundat en fabrication af Packfong i Fahlun, som ännu fortsättes. Berzelius Kemi 2: 582 (1822). Pakfong består av 26 % koppar, 37 % zink och 37 % nickel. Kjellin 795 (1927). VaruhbTulltaxa 1: 443 (1931). HantvB I. 2: 85 (1934; angivet ss. äldre benämning). jfr VetAH 1776, s. 35.

 

Spalt P 59 band 19, 1952

Webbansvarig