Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OSCILLERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr OSCILLATION.
Ordformer
(-schill- 1889. -scill- 1752 osv. -skill- 18731891)
Etymologi
[jfr t. oscillieren, fr. osciller, ävensom eng. oscillate; av lat. oscillare, gunga]
fys., mek. om kropp: svänga (hastigt o.) regelbundet fram o. tillbaka; pändla; dallra (se d. o. 2), vibrera; äv. i uttr. oscillerande rörelse, pändelrörelse. König Mec. 29 (1752: fram och tilbakars). När man med en penna (l. dyl.) .. slår på en spänd claversträng, så dallrar och oscillerar han, samt ljuder. Duræus Naturk. 98 (1759). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 268. — särsk. bildl.: röra sig fram o. tillbaka (inom vissa gränser); svänga; fluktuera. Den grufliga hettan, oscillerande omkring + 30°. Berzelius Brev 13: 272 (1845). Att den normala sedelstocken skulle oscillera mellan 150 och 200 millioner kronor. SD 1900, nr 107, s. 3. TT 1941, V. s. 34.

 

Spalt O 1412 band 19, 1951

Webbansvarig