Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MODAL mωda4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. modal; av mlat. modalis, till lat. modus, sätt, vis (se MODUS). — Jfr MODALITET]
1) (†) med. om läkemedels värkan: modererande. TLäk. 1833, s. 133.
2) log. som har avseende på modus (se d. o. 2). Omdömesformerna äro, i modalt afseende, trenne: den problematiska .. den assertoriska .. samt den apodiktiska. Lindblom Log. 88 (1836). Ljunggren Est. 1: 30 (1856). Brate SvSpr. 176 (1898).
3) språkv.
a) som har avseende på ett verbs modus. Modala hjälpverb, uttryckande modusbegrepp. Rydqvist SSL 1: 306 (1850). Man undersöker, huru .. de modala formerna i ett visst språk begagnas. Claëson 2: 171 (c. 1858). Sundén SvSpr. 82 (1870).
b) om adverb: som anger de förhållanden under vilka l. det sätt på vilket ngt sker. Modala adv(erb) .., t. ex. så, gerna, .. illa, väl. Sundén SvSpr. 108 (1883). Danell SvSpr. 92 (1927).

 

Spalt M 1215 band 17, 1945

Webbansvarig