Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MAXIMERA mak1sime4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. maximiert, p. pf., maximierung, ävensom eng. maximize; av fr. maximer, till maximum (se MAXIMUM)]
1) (†) driva (ngt) till sin högsta höjd. SLorS 16: 224 (1899). Ekbohrn (1904).
2) (i sht i fackspr.) bestämma l. ansätta l. fastställa en högsta gräns för (ngt, i sht varupris o. d.); äv. med objektsväxling: fastställa maximipris för (en vara o. d.); äv. i uttr. maximera ett belopp till ett visst antal kronor, fastställa ett belopp till högst så l. så mycket. Ekbohrn (1904). Då någon för öfverpris tillhandlar sig maximerad vara i illojalt spekulationssyfte. SDS 1918, nr 112, s. 4. Den sedan kristiden bestående maximeringen av högre statstjänstemäns dyrtidstillägg. SvD(A) 1930, nr 204, s. 4.

 

Spalt M 523 band 17, 1943

Webbansvarig