Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MACKA mak3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) macka, magga; jfr d. makke; av nt. maken, göra (t. machen)]
(i vissa trakter, starkt vard.) i uttr. macka med ngt, syssla med ngt (obetydligt), pyssla med ngt. Det är rigtigt roligt att gå och macka med lite så’nt här. Hedenstierna Jönsson 120 (1894). Auerbach (1911).

 

Spalt M 4 band 16, 1942

Webbansvarig