Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEGISLATIV -ti4v, adj. o. sbst. r.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
I. [jfr t. legislativ, eng. legislative, fr. législatif; bildat till LEGISLATION] jur. adj.: lagstiftande; som hör till l. har avseende på lagstiftning; lagstiftnings-. Biberg 3: 102 (c. 1823). Irlands legislativa .. angelägenheter. SundsvP 1886, nr 42, s. 3. Den legislativa makten är (i Nordamerikas förenta stater) helt och hållet öfverlämnad åt kongressen. SvAlm. 1894, s. 47. BtRiksdP 1929, I. 12: nr 189, s. 63 (1926).
II. [jfr t. die legislative, fr. (le corps) législatif] (mindre br.) jur. lagstiftande makt l. församling. Exekutivens ansvar i förhållande till legislativen var (enl. Lockes statslära) självklar på grund av den senares ställning som högsta makt i staten. SvRiksd. I. 7: 13 (1932). —

 

Spalt L 470 band 15, 1939

Webbansvarig