Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVÄMLIG, adj.; adv. -A (UrFinlH 652 (1754), Nicander GSann. 48 (1766)), -T (Spegel GW 78 (1685)).
Ordformer
(q-. qä- 1602 (: qämligheet). qvä- 1685—1769. -ämel- 1712—1769. -äml- 1602 (: qämligheet)—1766)
Etymologi
[fsv. qvämeliker; jfr d. kvemmelig; möjl. lånat från mnt.; jfr mnt. quemelicheit (se nedan under avledn.); jfr BEKVÄMLIG, KVÄMD]
(†)
1) lämplig, tjänlig; jfr BEKVÄMLIG 1 a. Lag vare quämliga gjord och möjlig at hållas af allom. Nicander KonStyr. 10 (1760).
2) som har naturliga förutsättningar för ngt, disponerad för ngt; i avledn. KVÄMLIGHET.
3) som icke förorsakar svårigheter; ss. adv.: lätt, ledigt; jfr BEKVÄMLIG 3. Spegel GW 78 (1685). Föga behagligit är, hvad lätt och qvämliga fångas. Nicander GSann. 48 (1766). Ihre (1769).
Avledn.: KVÄMLIGHET, r. l. f. [av mnt. quemelicheit] (†)
1) till 2. Skriften är alraförst Genom .. kyndsens qämligheet, utsatt och lämpat efter röstaläten. JBureus (1602) hos Lindroth Bureus 99.
2) till 3. Hr Præsidenten (hemställde), om icke Acterne skulle för större qvämlighet skul fästas in i blått papper. VetAP 1: 121 (1739).

 

Spalt K 3479 band 15, 1938

Webbansvarig