Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRREGULJÄR ir1eguljä4r l. 01—, l. 4r, äv. IRREGULIÄR ir1egul14r l. 010—, l. 4r, förr äv. IRREGULAR l. IRREGULÄR, adj. -are ((†) superl. pl. -esta NorrlS 1: 54 (c. 1770)). adv. -T.
Ordformer
(-reg- 1673 osv. -rig- 1778. -lar 16731703. -lair 17101776. -ler c. 17411783. -lier 16901904. -lierr 1740. -liär 1892 osv. -ljär 1891 osv. -lär 18031891)
Etymologi
[jfr t. irregulär, eng. irregular, fr. irrégulier; av mlat. irregularis, oregelbunden, av lat. in- (se IN-, pref.2) o. regularis (se REGULJÄR). — Jfr IRREGULARITET]
(i sht i fackspr.)
1) som icke följer ngn viss regel l. som i ngt avseende avviker från vad som är regel l. normalt, oregelbunden, oregelmässig. Sedermera äro små hus eller Back-Stugor bygda, efter handena, men irregulera satta. Broman Glys. 1: 129 (c. 1741). Vid tandombytet (hos barn) inställa sig ofta reguliera eller irreguliera frossor. TLäk. 1835, s. 416. Stenfelt Skepp. 46 (1903). — särsk.
a) (numera föga br.) språkv. som icke överensstämmer med den i visst fall normala l. vanliga böjningen l. med viss grammatisk regel, oregelbunden. Scherping Nyck. 34 (1730, 1754). Följande Adjektiver hafva irregulära Komparativer och Superlativer. Lindströmer ItGr. 34 (1803). Irreguliera verb. Ekbohrn (1904).
b) mil. om truppstyrka: som i fråga om organisation, utrustning m. m. avviker från ifrågavarande stats lagenligt organiserade, reguljära krigsmakt. Irreguljära trupper. PT 1758, nr 70, s. 1. Schybergson FinlH 2: 25 (1889). 3NF (1929).
2) som har oregelbunden l. osymmetrisk form. Rålamb 4: 106 (1690). Torget (i Ferrara är) irreguliert. SvBrIt. 1: 77 (c. 1700). (Vanås slotts) irreguliära fasader. De Geer Minn. 1: 84 (1892). — särsk.
a) geom. om rätlinig figur: vars sidor o. vinklar icke alla äro sinsemellan lika, oliksidig o. olikvinklig. Wärnskiöld Fortif. B 2 b (1673). Mellberg Bergroth 54 (1885).
b) bot. om blomma: vars hylleblad, stundom äv. ståndare o. pistiller äro ojämnt fördelade l. av olika form; oregelbunden. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 49. Agardh Vextsyst. 86 (1858).
Ssgr (till 2; †): IRREGULAR-CITADELL. bef. citadell uppfört efter irreguljär grundplan. Rålamb 8: 40 (1691).
(2 a) -FIGUR. geom. irreguljär figur. Rålamb 1: 29 (1690).
-FÄSTNING. bef. jfr -CITADELL. Rålamb 8: 30, 40 (1691).

 

Spalt I 1163 band 13, 1933

Webbansvarig