Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IDKESAM, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -SAMMEN (RARP 4: 500 (1650)), -T.
Ordformer
(idk- 16731686. id(h)ke- (idcke-, ijdke-) 15881893. idkie- 1702. ijd(h)ko- 15501683. jdick- 1735)
Etymologi
[till IDKA]
(†)
1) ivrig, nitisk; omsorgsfull; noggrann; flitig, trägen; om sak: som vittnar om iver l. nit o. d.; jfr IDKELIG 1, IDKEN 1, IDOG 1 o. 2. Een ijdhkosam qwinna, är mandzens krona. TobCom. E 1 a (1550). PJGothus Os. 22 (1603). En flijtigh och idkesam Åkerman. Schroderus Os. 1: 113 (1635). Icke .. finner man att the Romarer hafwa så idkesamma warit, at de i hwar Stad, Bondby och Torp hafwa uprättat Scholar. Rudbeck Atl. 1: 77 (1679). Rykta .. betyder med idkesam anläggning och omsorg sköta någon ting. Liljestråle Fid. 108 (1797). Till sysslornas idkesamma skötsel, förrättning och drifvande äro vissa Collegier förordnade. Rabenius Kam. § 21 (1825). Dalin (1852; med hänv. till idog). — särsk., i fråga om bön o. d.: enträgen (jfr 2); jfr IDKELIG 1 slutet, IDKEN 1 b, IDOG 1 slutet. Hon haffuer .. befalt sigh Gudhi i Händer, medh idkesam Bön och åkallan. Elimæus MMortensdr C 2 a (1617). The (skola) dageligen jdkesampt bedia Gud om then Helige Anda. Ekman Siönödzl. 26 (1680).
2) ofta upprepad, ständig, idelig; ss. adv.: ständigt, ideligen; jfr IDKELIG 2, IDKEN 2, IDOG 3. Thet ewigha lijffzens ijdkesamma betänckelse, vthrättar .. så myckit, at (osv.). Phrygius HimLif. 151 (1615). Hanss idkesamma dryckenskap, och der af förorsakade otidiga lefuerne. VDAkt. 1660, nr 30. Idkesamma öfningar under .. skickliga Lärare. Wulf Köppen 2: 743 (1800).
Avledn. (†): IDKESAMHET, r. l. f.
1) till 1: iver, nit, omsorgsfullhet, noggrannhet; flit, idoghet. Lundström LPGothus 1—2: 49 (cit. fr. 1595). Flijten och Idkesamheten (äro förvandlade) vthi Lättia och Trögheet. Schroderus Cogn. Dedik. A 3 a (1617). Loenbom HArch. 5: 23 (i handl. fr. 1629). (Prästerna skola) till samma dygder sina hustrur, barn och tiänstefolck med alfvar och ijdkesamheet hålla. KOF 3: 137 (1682). Hans medfödde Idkesamhet och Ifrighet .. förtärde honom vid arbetet. Ehrenadler Tel. 575 (1723; fr. orig.: son naturel ardent et austère). 2VittAH 5: 211 (1790, 1796). särsk.
a) till 1 slutet: Idkesamheten i Bönen. Schroderus Os. 1: 824 (1635). Swedberg Cat. e 3 a (1709).
b) övergående i bet.: näringsflit; jfr IDOGHET 1 b. Araberne .. hade förstört köpenskap och idkesamhet öfver alt. Dalin Montesquieu 205 (1755).
2) till 2. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
IDKESAMLIG, adj.; adv. = (Brobergen 14 (1708)), -a (Linc. (1640), Lind (1749)), -en (RARP 4: 603 (1651), Möller (1745, 1755)).
1) till 1; anträffat bl. ss. adv.: ivrigt; flitigt, träget. Gallius AÅkeson G 1 b (1643). Freden (har) altijdh .. (varit) K. M:tt .. om hiertat och .. K. M:tt hafwer den ijdkesamligen söcht hooss alle sine fiender. RARP 7: 195 (1660). Bergman har på Tryckar-Konstens Lära / Sin Ungdoms tijd så wäl och idkesamlig lagt. Brobergen 14 (1708). Möller (1745, 1755). Lind (1749). särsk. övergående i bet.: med bestämdhet, avgjort, trängande. Effter desse fahrlige tijder .. idkesamligen påäska, att icke försuma något, som till Landzens wärn .. länder (så osv.). RARP 4: 603 (1651).
2) till 2: ständig; ss. adv.: ständigt. Fosz 277 (1621). Hamb. (1700).

 

Spalt I 94 band 12, 1933

Webbansvarig