Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRUPP, sbst.2, r. l. m.?; anträffat bl. i pl. -ar.
Ordformer
(grup- 1734 (: grupig))
Etymologi
[sannolikt till samma stam som GRÖPPA; jfr gröpp (se GROP formavd.)]
(†) grop (på väg). Rothman Bisköts. 1: 213 (1800).
Avledn.: GRUPPIG, adj. (†) gropig. Linné Ungd. 2: 224 (1734; om malm). Rothman Bisköts. 1: 213 (1800; om väg).

 

Spalt G 1060 band 10, 1929

Webbansvarig