Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄSTRING jäs3triŋ2, stundom GÄSTRINGE jäs3triŋe2, m.; best. -en; pl. -ar (OPetri osv.) ((†) -er HBielke).
Ordformer
(gest- c. 15401906. gäst- 1588 osv. — -ing 1882 osv. -inge 18841893)
Etymologi
[fsv. gästringar (gest-), pl.]
(mindre br.) invånare i Gästrikland, gästrike. OPetri Kr. 256 (c. 1540). HBielke (1588) i HSH 7: 37. Larsen (1884). Östergren (1926; angivet ss. mindre vanligt än gästrike). Anm. I sg. best. användes ordet (uttalat med långt ä) stundom (starkt vard.) i svordomar eufemistiskt i st. för djävulen. Klint (1906).

 

Spalt G 1659 band 10, 1929

Webbansvarig