Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRIVILJA, r. l. f., o. FRIVILJE, m.
Ordformer
(-e (nom.) 15581742. -e (oblik kasus) 16191626. -a (oblik kasus) 15411810)
Etymologi
[fsv. frivilia (oblik kasus, Rääf Ydre 1: 234 (cit. fr. 1430)); jfr t. freiwille; se FRI o. VILJA, sbst.]
(†)
1) motsv. FRI 7: fri vilja. Såsom tu Herranom tinom Gudh medh frijwilia loffuat haffuer. 5Mos. 23: 23 (Bib. 1541). (Saul) skonade the Amalakiters Konungh .. aff sin egen frijwillia. Rudbeckius KonReg. 370 (1618). Gustaf III 5: 190 (1810).
2) godtycke; jfr FRIVILLIG 4. The (kunde) sigh vthi the Romares frijwillie och wåld .. begifwa. Schroderus Liv. 590 (1626). (Sv.) Frivilje, (lat.) arbitrium. LexTrip. (1742).
Ssg (till 1): FRIVILJE-OFFER. (†) frivilligt offer. 4Mos. 15: 3 (Bib. 1541).

 

Spalt F 1559 band 8, 1926

Webbansvarig