Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖREGÅNGARE 3re~goŋ2are l. 3-, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. foregangare (i bet. 1); jfr t. vorgänger; till FÖREGÅ o. GÅ FÖRE. — Jfr FÖRE-GÄNGARE]
1) (numera bl. tillf.; jfr slutet) person som går (l. färdas) före; jfr FÖREGÅ 2. VarR 12 (1538). Hvar och en (av fångarna) håller (under marschen) ena handen på sin föregångares axel. Oscar I Straff 45 (1840). Nyblom Hum. 189 (1874). — särsk. (i fråga om ä. bröllopsseder): person som mottog o. införde ankommande gäster, vice värd; jfr FÖREGÅNGS-FOLK, -HUSTRU, -KVINNA. TidnÅbo 1778, s. 88.
2) person (l. folk l. land) som föregår ngn med sitt exempel l. som går i spetsen för utvecklingen l. i ngt avseende uppträder ss. förebild l. ledare; banbrytare; föregångsman; jfr FÖREGÅ 4. Helsingius K 6 b (1587). På grund av sin höga sällskapskultur .. blir Frankrike under 1700-talets början föregångaren och smakbehärskaren inom bostadskonsten. Boklund Bost. 10 (1907).
3) person som uppträder före ngn annan l. som före ngn annan haft samma (l. liknande) värksamhet l. befattning, varit l. gjort detsamma o. d.; företrädare; äv. om sak som förut fyllt samma l. liknande uppgift o. d.; jfr FÖREGÅ 6 a. Min närmaste föregångare (som afrikaresande) .. hade efter all sannolikhet omkommit. Ödmann MPark 2 (1800). Min föregångare på tronen. Oscar II 6: 174 (1889, 1895). Gamla Lödöse, Göteborgs för länge sedan avsatta föregångare. Sandström NatArb. 1: 293 (1908).
Avledn.: FÖREGÅNGARINNA101032, f. särsk. till 3.
FÖREGÅNGERSKA, f. särsk. till 3; äv. bildl. (Korset är) Nådhennes föregångerska. Muræus Arndt 2: 376 (1648). ÖoL (1852). (Maria Rieck-Müller) sluter sig .. nära .. till sin originella förebild Pelle Molin — och deri har hon åtskilliga föregångerskor. SD(L) 1901, nr 440, s. 2.

 

Spalt F 2544 band 9, 1927

Webbansvarig