Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXTENDERA äk1stände4ra l. -ten-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; EXTENSION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. extendieren, ytterst av lat. extendere, av ex, ut (se EX-), o. tendere, sträcka (se TENDERA)]
1) (numera bl. kir.) i eg. mening: (mer l. mindre våldsamt) sträcka ut (en lem l. dyl.), tänja; förr allmännare: utsträcka, förlänga (en frontlinje, en stavelse osv.); äv. refl. Söderman ExBook 79 (1679). Wallerius Åkerbr. 156 (1778). Schulzenheim SvSprSkrifs. 54 (1807). 2NF (1907).
2) (†) i överförd l. bildl. anv.: utsträcka, utvidga; äv. refl. HSH 6: 118 (1658). Begäres at detta förbudet extenderas til ofrelses män. RARP 9: 228 (1664). Rydelius Förn. 311 (1722, 1737). BL 23: 123 (i handl. fr. 1809).
Avledn.: EXTENSION, r. l. f. (numera nästan bl. kir.) sträckning; utsträckning, utvidgning. Rålamb 1: 23 (1690). Hygiea 1900, 2: 422.

 

Spalt E 870 band 7, 1922

Webbansvarig