| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ERVISA, v. -at l. -t. vbalsbst. -ANDE, -ELSE.
(†)
1) visa, ådagalägga, utvisa. RARP 4: 488 (1650). Sedan .. (provpredikanterna) sina ämbetsgåfvor .. ärvisat hafva. VDAkt. 1737, nr 505. I anseende till dess målföre och gåfvor, samt är viste tjenstagtighet. Därs. 1789, nr 388; jfr 3.
2) refl.: bete sig. Kunde icke heller i hastigheet tänkia hon skole sigh emott migh så illa .. och skamligen ehrwijsa. Manhaft. löjtn. 30 (1667).
3) göra l. visa (ngn en tjänst l. en välgärning o. d.), låta (ngt) vederfaras (ngn), bevisa. OxBr. 8: 496 (1648). The månge wälgerningar .., som E(de)rs Faderliga Högwyrd(ighe)tt migh .. har ehrvijsat. VDAkt. 1686, nr 69. Schützercrantz Olycksöden 215 (1775). —
Spalt E 729 band 7, 1922