Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERKLÄCKLIG (erklä´cklig Weste), adj. -are. adv. -EN.
Ordformer
(-elig RARP 6: 169 (1657), C. Lagerbring (1791) hos Lilliecrona Toll 2: 101)
Etymologi
[efter t. erklecklich; jfr ERKLÄCKA]
(†) som räcker till l. förslår, tillfyllestgörande; ofta övergående i bet.: ansenlig, ”som det är något bevändt med”, ”ordentlig”. RARP 6: 80 (1657). (Föreslagen) til någon erkläckligare och mera befordersammare Post. VDAkt. 1712, nr 310. Såsom vijnsäden icke befinnes erkläckelig, till vijns inkiöp till Kyrkian. Därs. 1736, nr 578 (cit. fr. 1731). Callerholm Stowe 262 (1852).

 

Spalt E 713 band 7, 1922

Webbansvarig