Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELEKTRICITET eläk1trisite4t, äv. 1010— (-äk- l. -ek-), r. (m. Keyser Kemien 1: 12 (1869); f. Adlerbeth FörslSAOB (1788), Lundell); best. -en; pl. (om olika slag av elektricitet) -er.
Ordformer
(electricité Rinman (1788), VetHLäk. I. 4: 10 (1794))
Etymologi
[jfr t. elektrizität, eng. electricity, fr. électricité, nylat. electricitas, av nylat. electricus (se ELEKTRISK). Ordet är tidigast känt från den engelske fysikern R. Boyles arbete On the mechanical production of electricity (1675)]
1) sammanfattningen av vissa fenomen, ss. värme- l. ljusföreteelser, upplösning av kemiska föreningar, attraktion l. repulsion m. m., vilka kunna framkallas gm gnidning l. tryck, gm uppvärmning, gm kemiska processer l. gm förändring av ett magnetiskt fält; den naturkraft som yttrar sig i dessa fenomen; det (de) ämne(n) som anses förefinnas i alla kroppar l. i alla kroppars atomer o. som giver (giva) upphov till dessa fenomen, då dess (deras) jämviktsläge inom en viss kropp rubbas; det tillstånd vari en kropp befinner sig som är laddad med elektricitet; egenskap(en) l. förhållande(t) att vara elektrisk; (en kropps l. ett ämnes) förhållande till de elektriska fenomenen; elektrisk kraft; elektrisk energi. Statisk elektricitet, elektricitet som befinner sig i vila på ytan av en kropp. Dynamisk elektricitet, elektricitet som befinner sig i rörelse i en ledare. Positiv, förr äv. jakad elektricitet, sådan elektricitet som framkallas gm gnidning av glas. Negativ, förr äv. nekad elektricitet, sådan elektricitet som framkallas gm gnidning av harts. Ladda med elektricitet. Försök som intyga huru fijna delar Electricitetens materia består utaf. Triewald Förel. 1: 23 (1728, 1735). Sjukdomar, botade genom Electriciteten. VetAH 1753, s. 137. De magnetiska phenomenen ökas ju större qvantitet electricitet, som på en gång urladdas. Berzelius ÅrsbVetA 1822, s. 29. Elektricitetens användande såsom drifkraft. 2 UB 9: 276 (1905). Grammes maskin (dvs. den första dynamon) och Edisons uppfinningar .. uppträdde (på 1870-talet) och bildade inledningen till ”elektricitetens tidehvarf”. 2 NF 7: 369 (1907). Man har .. framkastat det djärva antagandet, .. att materien är uppbyggd av endast elektricitet. Svedberg Arb. dek. 58 (1915). jfr BERÖRINGS-, DJUR-, GLAS-, GNIDNINGS-, HARTS-, INDUKTIONS-, LACK-, LUFT-, METALL-, TERMO-, VIND-ELEKTRICITET m. fl. — i bild. Den politiska atmosfären var laddad med elektricitet. Någon elektricitet har förefallit på Frösunda; gnistor sprakat, sinnena stormat. Almqvist Drottn. j. 34 (1834).
2) (†) elektricitetsmaskin. Bouppteckn. fr. Växiö 1808. — jfr HAND-ELEKTRICITET.
Sammansättningar (till 1).
Anm. I stället för ssg med elektricitet användes i många fall en förb. med ELEKTRISK l. en ssg med ELEKTRO-.
ELEKTRICITETS-ANLÄGGNING~020. elektrisk anläggning. 2 UB 10: 428 (1907).
-ARBETARE~0200. jfr ELEKTRIKER 2. GHT 1895, nr 245, s. 3.
-ATOM. fys. elektron. KemT 1902, s. 39. Elektronens laddning är den minsta iakttagna elektricitetsmängden, varför man anser den vara en elektricitetsatom. Grenander Radioakt. 8 (1909).
-BEHANDLING. elektrisk behandling (av sjukdomar). Hygiea 1880, s. 658.
-FÖRBRUKNING.
-FÖRDELNING.
-FÖRLUST.
-INGENJÖR. (föga br.) elektrisk ingenjör. TT 1882, s. 93.
-KÄLLA. Fock 1 Fys. 548 (1855).
-LAGSTIFTNING~020. lagstiftning angående elektriska anläggningar. 2 NF (1907).
-LEDARE, r. ledare för elektricitet, elektrisk ledare. VetfA 2: 709 (1879).
-LÄRA(N).
-MASKIN. särsk.: maskin för framkallande av statisk elektricitet. VetAH 1753, s. 138.
-MÄNGD. Fock 1 Fys. 544 (1855). Grenander Radioakt. 8 (1909; se under -ATOM).
-MÄTARE, r.
1) (mindre br.) apparat för mätning av elektrisk spänning l. för påvisande av elektrisk laddning (voltmeter, ampèremeter osv.). Nordforss (1805).
2) apparat för mätning av den på en viss tid i en ledning framströmmande elektricitetsmängden l. den i en ledning under en viss tid förbrukade elektriska energien. NF 20: 623 (1897). Elfving Starkstr. 332 (1909).
-NÄT. sammanfattande benämning på de elektriska ledningarna inom ett visst område. —
-TEORI.
-UTVECKLING~020. —
-VÄRK, n. anstalt för framställande o. distribution av elektrisk energi, elektrisk central; elektrisk kraftstation. AB 1890, nr 2, s. 1. jfr TORV-, VIND-ELEKTRICITETSVÄRK.

 

Spalt E 448 band 7, 1921

Webbansvarig