| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERSJUNKA äf3ter~ʃuŋ2ka, v. -er, -sjönk, -sjönko, -sjunkit, -sjunken. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(i sht i fackspr., numera föga br. utom ss. vbalsbst. -ning) om (mindre) ned- l. hopsjunkning (av en massa o. d.) som inträffar efter (l. ss. fortsättning av) en föregående (o. huvudsaklig) sjunkning. Sedan den sammanskrufvade murmassan ej vidare eftersjunker. Brunius Metr. 516 (1854). SFS 1889, Bih. nr 63, s. 15 (: eftersjunkning).
Spalt E 213 band 7, 1918