Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOFVIG då3vig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(dofvig Gadolin osv. dåfvig Weste (1807), Dalin)
Etymologi
[afl. af DOF, sbst.1, l. DOFVA, sbst.; jfr sv. dial. dåvuger]
(knappast br.) kvaf, kvalmig; jfr DOF, adj. 1. Om heta Sommaren är uti Landrök en dofvig värme öfveralt känbar. J. Gadolin i VetAH 1767, s. 101. Dalin (1850; med hänv. t. dofvarm).
Afl.: DOFVIGHET, r. (knappast br.) Dalin (1850; med hänv. till dofhet). Schulthess (1885).

 

Spalt D 1871 band 7, 1920

Webbansvarig