Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOKARE 3kare2, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(bockere G. I:s reg. 18: 580 (1547). pocker G. I:s reg. 17: 207 (1545))
till BOKA, v.1 b.
1) person som bokar. G. I:s reg. 16: 685 (1544). Jernk. annal. 1845, 2: 106. — jfr HAND-BOKARE.
2) bokverk. The bookare som ther bygges skulle. G. I:s reg. 18: 215 (1547). Af bokar’ns dån hörs hvalfven klinga. Sv. Merc. 1763, s. 91. Bokaren och blåshjulet stå under bar himmel. Jernk. annal. 1849, s. 187. — jfr VATTEN-BOKARE.
Ssgr (jfr ssgrna under BOKA, v.1): (1) BOKAR- l. (förr vanl.) BOKARE-FOLK. Jernk. annal. 1904, s. 49.
(2) -HJUL. vattenhjul som drifver en bokare. J. Jennings i VetAH 1756, s. 194.
(2) -HUS.
-HÄLL. häll på hvilken malm bokas, bokhäll. Jernk. annal. 1833, s. 604.
-RUM. lokal där malm bokas. —
(2) -STAMP. Rinman 1: 280 (1788).
-STÄD. Rinman 1: 280 (1788).
(jfr 2) -VERK. bokverk. Jernk. annal. 1817, 1: 82.

 

Spalt B 3758 band 5, 1918

Webbansvarig