Meny

Hem
Fritextsök
Om
Hjälp
Kontakt

Publicerad 1913

Lämna synpunkter

BLIDKELIG (bli`dkelig (med) ĭ Weste), adj.; adv. -A (Lex. Linc. (1640)).

Etymologi

[afl. af BLIDKA]

(†) som kan blidkas, försonlig. Lex. Linc. (1640). Schenberg (1739). Weste (1807). Kindblad (1867). — jfr OBLIDKELIG.

Spalt B 3168 band 4, 1913

Webbansvarig

admin_saob@svenskaakademien.se

lista former moment

Upp

blide sbst.
blidelig adv.
blidhet sbst.
blidibragd sbst.
blidka v.
blidkan ↩
blidkande ↩
blidkelig adj.
blidkeliga ↩
blidkelighet sbst.
blidkelse ↩
blidkning ↩
blidlek sbst.
blidsam adj.
blidsamhet sbst.

Ned

blidkelig

© 2025 Svenska Akademien

Kontakt
Om cookies
In English