Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIHÄNGD, p. adj.
Etymologi
[bildadt till BIHANG med anslutning till (BI)HÄNGA]
(†) naturv. försedd med bihang (se d. o. 1 a), bihangbärande. Aktern (hos insekterna kan vara försedd) .. Med bihang, bihängd, appendiculatus, med några på sidan mot hvarandra vända småblad. Marklin Illiger 276 (1818). Bihängde tänder, dentes appendiculati. Därs. 344 (t. mit Anhängseln versehene Zähnchen).

 

Spalt B 2497 band 4, 1909

Webbansvarig