| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSINNIG, adj.
(†) som är från sina sinnen, galen, vanvettig, dåraktig, oförståndig. Hoo är så fåwitsk och afsinnigh, som icke weet, huru Påwerna .. äre tilsinnes, emoot .. Käisare wäldet. Bureus Varn. C 4 b (1604). Afsinnige och fåkunnige menniskor! Liljestråle Kempis 46 (1798). En engelsk minister sätter danska hof och danskt folk i afsinnig rörelse. C. A. Ehrensvärd hos Warburg 383 (1799). — jfr AFSINNAD.
Spalt A 470 band 1, 1898