Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVADER skva4der, r. l. m.; best. -dern; pl. -drar.
Etymologi
[möjl. av skva- i sådana ord som SKVALTA, v.1, SKVATTA, v.1, SKVATTRA, v.1, sv. dial. skvaka (se SKVAKATRAST) o. -der i TJÄDER; den förra stavelsen i så fall med syftning på djurets förmenta läte]
1) fiktivt djur med en hares framkropp o. en tjäders vingar, stjärt o. fötter (äv. förekommande ss. ett på skämt hopmonterat museiföremål i Medelpads fornhem i Sundsvall); äv. om fiktivt djur utgörande korsning av gädda o. gräsand, gäddskvader. SvJägarfT 1916, s. 104 (1915). FrSkogSjö 1918, s. 95 (om gäddskvader). SvD 1968, nr 332, s. 16.
2) (skämts.) bildl., om ngt som är ett mellanting mellan två olika företeelser l. en förening av motstridiga element o. d. Det fanns .. (bland dem som luffade bl. a.) såna som var en sorts skvadrar, korsning mellan luffare och gårdfarihandlare. Idun 1950, nr 26, s. 16. (Titeln på B. Höijers Avhandling om den filosofiska konstruktionen) är vid första anblicken en terminologiens skvader, två oförenliga element i en hopsättning utan plats i naturliga sammanhang. Gierow i 3SAH LXXVII. 2: 125 (1969).

 

Spalt S 5392 band 27, 1974

Webbansvarig