Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STARBRAK sta3r~bra2k l. -brak2, ngn gg starbra4k, äv. STABRAK sta3~bra2k osv., förr äv. STADBRAGD l. STADBRAK, n.; best. -et; pl. = (IErici Colerus 1: 369 (c. 1645) osv.) ((†) -er Dalin Hist. 1: 240 (1747)).
Ordformer
(sta- (-aa-) 1662 (: Staabraket, sg. best.)—1945. stad- (-dh-) 1609—1731. star- (-aa-) 1649 osv. starr- 1727 (: Starrbracks dagarne)—1810 (: starrbracket, sg. best.). -brack 1609—1810. -brag 1745. -bragd 1704—1904. -bragde 1679. -brak (-aa-) 1609 osv.)
Etymologi
[av STAD, sbst.1 (i bet.: stående), o. BRAGD, sbst.1; formen star- återgår på fsv. gen. sg. stadhar (jfr dock Noreen VS 4: 132 (1920)); formen -brak har sannol. uppstått gm uttalsförenkling av -bragd ss. förled i ssgr; jfr med avs. på förleden fsv. staþu timi, solsståndstid, fvn. sólstaða, solstånd; jfr Rydqvist SSL 3: 287 (1863)]
(numera bl. ngn gg ålderdomligt l. arkaiserande) solstånd; äv. bildl. December .. 12 c .. Korteste dagh Stadhbrak. Forsius Alm. 1609, s. 26. De tvenne åhrliga Solstånd, som (i ä. tid) kallades Stadbragder. Dalin Hist. 1: 240 (1747). Då en handelsrörelse el. näring af vanlig orsak för någon tid hvilar el. är mindre liflig säjs fig. famil. Det är i starbraket. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vid starbraket eller vintersolståndet blir det .. jul, och (osv.). Samzelius Fänr. 182 (1899). Jo, det var strax före midsommar trettinie, för jag minns att jag var nyss fjorton år fyllda, och jag vart till på tjugufem i stabraket. Larsson i By GGodTid. 49 (1941). — jfr SOL-, SOMMAR-, VINTER-, VÅR-STARBRAK o. HÖST-STADBRAK.
Ssgr (numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande): A: STARBRAK-SKUR, se B.
B: STARBRAKS-DAG. solståndsdag; äv. bildl. Swedenborg RebNat. 3: 319 (1718). Kullberg Bref 2: 53 (1844; bildl.). —
-FEST. bildl., om sommarsolståndets ljusa tid. Karlfeldt FlPom. 13 (1906). —
-PUNKT. solståndspunkt. Rosenfeldt Nav. 4 (1693). —
-SKUR. (starbrak- 1807) regnskur inträffande under sommarsolståndet. Adlerbeth Buc. 60 (1807). —
-TID. solståndstid. Rosenfeldt Nav. 78 (1693). —
-TÖRNE. [efter lat. solstitialis spina] (†) i skildring av förh. i antiken, om ett slags tistel? l. nyponros? l. hagtorn? som blommar? vid sommarsolståndet. Dahlman Humleg. 95 (1748).

 

Spalt S 11034 band 30, 1986

Webbansvarig