| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROPELLER prωpäl4er, äv. pro-, r. l. m.; best. -n; pl. propellrar040; i sht förr äv. PROPELL prωpäl4, äv. pro-, r. l. m.; best. -en (Järnefelt Männ. 68 (1895), Reuter Rim 23 (1927)); pl. -er (Klint (1906)).
1) anordning för framdrivning av fartyg, utgörande en i vattnet nedsänkt flergängad roterande (metall)skruv, som gm tryck på det omgivande vattnet driver fartyget framåt, o. bestående av vanl. 2—4 (fasta l. omställbara) blad (var för sig bildande en del av en skruvyta med vanl. konstant stigning), gjutna i ett med l. fästa i ett nav på en från fartygets maskin l. motor driven axel. Högergängad, vänstergängad propeller, som sedd akterifrån driver ett fartyg framåt vid rotation medsols resp. motsols. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 2. (I) propellern erhöll man ett framdrifningsmedel, skyddadt genom vattnet mot fiendens eld. Wrangel SvFlBok 79 (1897). Dædalus 1939, s. 94. — jfr DUBBEL-PROPELLRAR, FARTYGS-, FISK-, SKEPPS-, SKRUV-PROPELLER m. fl. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv., om anordning l. apparat av liknande konstruktion l. utseende som en fartygspropeller o. ss. denna vridande sig kring en axel, t. ex. använd till omrörning av vätska l. för erhållande av rotation på drag l. svirvel l. ss. fläkt o. d.; jfr 2. JernkA 1883, s. 223. Hammarström Sportfiske 157 (1925).
b) (mera tillf.) bildl., om ngt som liksom en fartygspropeller driver ngt framåt; drivfjäder (se d. o. 2). Den dialektiska metodens berömda tredelning är den propeller, som drifver det hela framåt. 3SAH 8: 259 (1893).
2) efter mönster av fartygspropellern framställd, i luften roterande anordning för framdrivning av flygplan, bestående av 2—5 (fasta l. omställbara) långsmala o. svagt vridna blad av trä l. lättmetall, fästa i ett nav av metall på (den horisontellt roterande) motoraxeln (l. dess förlängning) l. anslutna till denna gm en reduktionsväxel; äv. om liknande anordning för framdrivning av landfordon l. (mindre) fartyg; äv. om liknande (på lodrät axel roterande) anordning för lyftande av autogiro l. för lyftande o. framdrivning av helikopter; rotorplan. Dragande, skjutande propeller, placerad framför resp. bakom flygplanets motor. NF 10: 220 (1886; till luftballong). SDS 1901, nr 55, s. 2 (till släde). Maskinen stegrar sig .. ena vingen är skadad, motorn surrar .. men propellern är borta. Ångström KrigLuft. 82 (1915). — jfr FLYGPLANS-PROPELLER.
(1, 2) -BLAD. jfr blad 3 c. NDA 1867, nr 104, s. 2. VerdS 168: 17 (1910; till flygplanspropeller). VFl. 1934, s. 124. —
-BRUNN. (i sht förr) skeppsb. jfr brunn 4 a. Samtiden 1871, s. 224. Den tvåbladiga propellern (kunde) lyftas upp i en propellerbrunn. Hägg Örl. 70 (1943). —
-CENTRUM. (numera knappast br.) propellernav; jfr centrum 4 b. Frykholm Ångm. 264 (1881). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1, 2) -DRIVEN, p. adj. De nyuppfunna snabba propellerdrivna motorkälkarna. SvD(A) 1921, nr 67, s. 3. —
-HYLSA, r. l. f. skeppsb. med foder av pockenholts l. gummi l. lagermetall försedd hylsa i vilken propelleraxel lagras o. vars aktersta del går igenom propellerstäven l. bordläggningen. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
-LÅS. sjöt. anordning varmed en (tvåbladig) propellers blad kunna sättas i lodrätt läge, då propellern skall upptagas l. då fartyget skall segla; äv. om dylik anordning varmed propellern på en torped låses under förvaring o. d. Ekelöf Skeppsm. 179 (1881). —
-MOTOR.
-MUTTER. (i fackspr.) på den gängade propelleraxeln fastskruvad säkringsmutter för propeller. 2NF 22: 380 (1915). —
(1, 2) -NAV. (i fackspr.) propellers kring propelleraxeln fästa centrala del på l. i vilken propellerbladen äro fästa. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-NYCKEL. (i sht i fackspr.) skruvnyckel varmed propeller kan lossas l. fästas. Martinson Kap 64 (1933). —
(1 a) -PUMP. tekn. pump som lyfter vätska med hjälp av ett propellerlikt skovelhjul. SvT 1852, nr 161, s. 2. —
-RAM. skeppsb.
1) (förr) ram i vilken propeller hängde o. med vilken den kunde upphissas; propellerbrunn. NF 2: 1204 (1878).
2) fartygspropellers inramning, bestående av propellerstäv, roderstäv o. skädda. Ramsten 53 (1866). TT 1888, s. 87. —
(1 a) -SIM. (propell- 1901. propeller- 1910 osv.) sport.
2) simsätt som utföres på rygg i vågrätt läge med armar o. ben sträckta i kroppens längdriktning o. med vrickande rörelser av händerna (med fötterna l. huvudet före). IdrB 7: 181 (1910). —
(1, 2) -SKADA, r. l. f. —
-SKRUV. (mindre br.) (fartygs)propeller. Sex- och tvåbladig propellerskruf. SFS 1850, nr 75, s. 30. —
-SKÄDDA. skeppsb. skydd under fartygs propeller, bestående av förbindelse mellan roderstäven o. propellerstäven l. mellan propelleraxelns stöd o. rodertappen; äv. om under utombordsmotors propeller i ett stycke med växelhuset gjutet dylikt skydd. SD(L) 1896, nr 424, s. 8. —
-SLAG. om (ljudet av) vart särskilt av en (fartygs)-propellers slag vid dess rotation. Ahrenberg Stockj. 188 (1892). —
-SNÄRJARE, r. l. m. (förr) mil. spärrmedel för fartyg vid inlopp till hamn l. i sund l. vikar o. d., bestående av i flytande träkors l. i av bojar uppburna trossar upphängt tågvirke, vilket kan sno in sig i ett passerande fartygs propeller o. därigm förhindra dess vidare framryckning. Zethelius Fältarb. 14 (1892). —
-SPRINT. sprint (genom propellern o. dess axel) för fastsättning av motorbåts propeller. Fägersten Johnson Congorilla 19 (1932). —
-STÄV. skeppsb. med hål för propellerhylsan försedd (akter)stäv till fartyg med en propeller, nedtill (gm propellerskäddan) o. upptill förbunden med roderstäven. NF 2: 1204 (1878). —
-STÖD. skeppsb. till fartygsbottnen fäst(a) arm l. armar som uppbär(a) propelleraxlarna på fartyg med två l. fyra propellrar l. som uppbär(a) sidopropellrarna på fartyg med tre propellrar. TT 1900, M. s. 3. —
-SUGNING. (i sht i fackspr.) sugning i vattnet, uppkommen gm propellers rotation. TT 1894, Byggn. s. 21. —
(1 a) -TACKEL. fisk. tackel försett med propellerliknande anordning som åstadkommer tacklets rotation; jfr -drag. Hammarström Sportfiske 157 (1925). —
-TRYCK. (i fackspr.) det tryck som en fartygspropellers blad åstadkomma på det omgivande vattnet o. varigm fartyget förflyttas. 2NF 22: 372 (1915). —
(1 a) -TURBIN. (i fackspr.) (reaktions)turbin med löphjulet utbildat i propellerlik form. 2NF 38: 980 (1926). —
-VATTEN. kölvatten (i bet. 1) som virvlas upp av fartygs propeller (l. propellrar). Frykholm Ångm. 281 (1881). Jagare .. lämnar kraftigt propellervatten, som är missledande vid längdbedömning. UnderbefIKustartill. 1945, s. 159. —
-ÅNGSLUP~02 l. ~20. (numera knappast br.) jfr -fartyg. AB 1865, nr 222, s. 4. Adelsköld Dagsv. 2: 331 (1900). —
-ÖPPNING. skeppsb. öppning mellan propellerstäv o. roderstäv, i vilken propellern roterar. Witt Skeppsb. 88 (1858).
a) propellra fram, vanl. refl. Atlanten, på hvilken de stora oceanångarne propellra sig fram. Johnson FarbrTrulsl. 127 (1889). Propellra fram .. båten. Fyris 1894, nr 59, s. 3. GbgP 1953, nr 124, s. 2.
PROPELLRAD, p. adj. försedd med propeller. En propellrad ångbåt. 2NF 14: 873 (1910). särsk. ss. senare ssgsled, = -propellrig; jfr en-, tre-propellrad. —
-PROPELLRIG, adj. ss. senare ssgsled, för att beteckna att ett fartyg l. ett flygplan o. d. har så l. så många propellrar; jfr en-, fler-, två-propellrig.
Spalt P 2050 band 20, 1954