| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄSKA läs3ka2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Bolinus Dagb. 28 (1667), Swedberg Cat. 448 (1709); p. pf. n. -et IErici Colerus 2: 389 (c. 1645)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Krokius ATrolle C 2 a (1618), -NING (Lind (1738) osv.).
1) (i fackspr., †) avkyla l. dämpa l. släcka (ngt hett l. glödande l. brinnande) gm vatten l. annat dämpande ämne; särsk.: avkyla (glödande metall) medelst vatten l. luft o. d.; äv.: härda. Forsius Min. 50 (c. 1613). Ibland qvickar jag kolen up med en fläkta, til des filarna få sin proportionerade heta, då jag läskar dem i förberörde härdvatten. VetAH 1748, s. 72. Kolen .. läskas, om de börja brinna, .. medelst en starkt genomblött trasa på ett läskspett. Eneberg Karmarsch 2: 249 (1861). (Kopparns smidbarhet) ökas .. därigenom, att metallen blir mjuk om den ”läskas”, d. v. s. i rödglödgadt tillstånd afkyles i vatten. 2UB 6: 508 (1904).
2) [urspr. specialanv. av 1] mil. o. jäg. eg. o. urspr.: gm en fuktad svabb o. d. avkyla (kanon) o. rengöra den (o. därigm göra den användbar för ny eldgivning); numera vanl.: rengöra (eldvapens lopp) från krutsmuts m. m. gm dragning, viskning o. dyl. l. (i vissa fall) gm avlossande av löst skott. RP 10: 640 (1644). Läskning af pjes, för hvilken sådan är nödig, sker medelst ett skott löst krut. SFS 1847, nr 17, s. 41. Källström Jagt 117 (1850). 16 tunnor ättika (användes) ”att läska skyttet”. Holmberg Artill. 4: 191 (1886; om förh. 1581). VFl. 1928, s. 17.
3) (†) behandla (vatten) gm att däri doppa glödande metall. Thet watnet .. (som hästen som lider av mjältsjukdom) skal dricka, skal (vara) .. läsket med glödande Ståål. IErici Colerus 2: 389 (c. 1645).
4) avkyla (hetta i organismen), svalka; numera bl. med avs. på av (känsla av) hetta förorsakad törst o. övergående i bet. 6. (Kalkvatten) stillar wärken .. och läskar heetan innan en kort tijdh. Månsson Åderlåt. 104 (1642). (Vattenmeloner) som läska ock kyla en Menniska kraffteligen. Holm NSv. 33 (1702). Adlerbeth FörslSAOB (1798). — särsk. bildl.
a) (†) med avs. på sinnesstämning som anses utmärka sig gm hetta o. d.: släcka; dämpa, stilla. Om den bråne och furor wthj dotterens hiertta emott Anders Torson icke kan läskas och förtagas. VDAkt. 1651, nr 220. At the sitt ovthsläckeliga haat och wrede emot osz medh wårt blodh läskia måge! Isogæus Segersk. 904 (c. 1700).
b) (†) med avs. på samvete: lugna, lätta. På dett mitt Samweett kunde någorlunda warda Läskatt och komma till Roligheett. VDAkt. 1653, nr 208. VDP 1665, s. 732.
5) [jfr motsv. anv. av t. löschen] (†) med avs. på bränd kalk l. gips: släcka. Linné Sk. 197 (1751). Gottlands hvit läskad Kalk. VexjöBl. 1838, nr 35, s. 4. Sundén (1886).
6) i fråga om törst o. d.; numera bl. med avs. på person l. törstande organ o. d.: släcka törsten hos (ngn l. ngt); vederkvicka; om person äv. refl.; med saksubj. l. opers. äv. abs.; förr äv. med avs. på törst: släcka. Läska sig med ngt. Läska strupen. Linc. H 3 b (1640). (Smultron) kyla een heet Maga och Lefwer, läskia Torsten. Palmchron SundhSp. 52 (1642). Lagerström Jeppe 9 (1735; refl.). Läska min tunga. Bellman (BellmS) 1: 62 (1768, 1790). Tag dig ett äpple — det läskar. Bergman Patr. 32 (1928). — särsk.
a) i p. pr. i adjektivisk anv.: uppfriskande, svalkande, vederkvickande. En läskande dryck, frukt. PH 6: 4721 (1757). särsk. bildl. (Klippdalarnas) vackra grönska är läskande för ögat. Geijer Minn. 80 (1810, 1834). Det var riktigt läskande att se hur han gnodde. Cavallin Stevenson Söderh. 88 (1897). Högberg Frib. 283 (1910).
b) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om ngt som läskar; äv.: läskdryck. Pomerantser och Citroner, med socker efter måtteligheten ätne, .. är .. en god läskning. Bruno Gumm. 29 (1762). En liten läskning först Värdinnan bjöd. Franzén Skald. 3: 71 (1829). Atterbom LÖ 1: 125 (1854).
c) (tillf.) med avs. på andra organ än tungan l. strupen o. d. De äldre läskade den uthungrade näsan med en pris snus. Agrell Maroco 1: 313 (1790, 1796). Mina öron bereda sig .. att inför Rådhusrätten läskas med följande nektariska framställning. Palmær Eldbr. 89 (1838). Högberg Baggböl. 2: 19 (1911; med avs. på ögon).
d) (i vitter stil) bildl. l. oeg. (jfr a slutet). Vatnet, hvarmed .. (trädgårdarna i Spanien) läskades. Osbeck Resa 42 (1751, 1757). Vägra inte att med din konst läska våra själar, som törsta efter en upphöjd dramatisk njutning. Oterdahl Borgarh. 65 (1913). (†) Thett lather sich nogh see, ath then törstt, som the danske haffve till thette rijke, kan icke bliffve läskett eller uthslächtt. G1R 29: 243 (1559).
7) (i fackspr., †) fukta (ngt med vatten o. d.). Vatten, för at läska pergamentet. Miniatursk. 18 (1784).
8) [jfr motsv. anv. av t. löschen] medelst läskpapper torka (papper varpå nyss skrivits med bläck l. ngt föremål som på ett l. annat sätt blivit fuktat). Har du läskat?, dvs. användt läskpapperet. Hans nåd lade ifrån sig pennan, läskade arket. Bergman HNådT 279 (1910).
(6) -DRICK. (läsk- 1717. läska- 1642. läske- 1631—1795) (†) läskande dryck. Palmchron SundhSp. 38 (1642). Stenhammar 230 (1795). särsk. bildl. Wivallius Dikt. 21 (1631; om dikt). —
(6) -DRYCK. (läsk- 1738 osv. läske- 1664 osv.)
1) läskande dryck. Salé 54 (1664). Af Björk-lakan .. göres i synnerhet mången god Läske-dryck. Gadd Satacunda 96 (1751). Svagdricka var en af läskedryckerna vid baler. De Geer Minn. 1: 146 (1892). särsk. bildl. Lohman Vitt. 386 (c. 1730). Hämndens läskdryck du ej smaka får. BEMalmström 6: 235 (1864).
2) (vanl. läske-) benämning på i handeln förekommande alkoholfria, kolsyrade drycker, vanl. med socker l. sackarin, fruktsyror l. essenser ss. smakgivande beståndsdelar; stundom äv. om mineralvatten. (Ekenberg o.) Landin (1893). VaruhbTulltaxa 1: 88 (1931). Anm. Elliptiskt för läskdryck i bet. 2 förekommer (vard.) läsk, r.; best. -en. Han beställde en läsk och två glas.
-fabrikant,
-kiosk,
-tillvärkare. —
(1, 7) -KVAST. (läsk- 1685—1885. läske- 1755) [jfr d. læskekost, t. löschwedel, löschwisch] (i fackspr., förr) kvast varmed brinnande kol fuktades o. avkyldes med vatten. BoupptSthm 2/4 1685 (efter klensmed). Eneberg Karmarsch 2: 250 (1861). —
(6) -MJÖD. (läsk- 1679 osv. läske- 1614—1673) (förr) mjöd avsett ss. läskdryck. Messenius Blanck. 65 (1614). 2SvKulturb. 5—6: 247 (1936). —
(8) -PAPPER. (läsk- 1769 osv. läske- 1640) [efter t. löschpapier] löst, olimmat papper avsett för uppsugning av vätska, i sht av vid skrift användt bläck, sugpapper. Linc. (1640; under charta). VaruhbTulltaxa 1: 258 (1931). —
(2) -SKOTT. mil. o. jäg. löst skott för läskning av eldvapen. SFS 1831, s. 312. Hahr HbJäg. 143 (1865). —
(1, 7) -SMIDE. [bildat ss. övers. av t. löschfeuerarbeit] (förr) visst slags tyskt smidessätt som bl. a. kännetecknades av ymnig fuktning av stybben. Rinman (1789). SvTyHlex. (1851, 1872). —
(1) -SPETT. [jfr t. löschspiess] (förr) användt vid dämpning av brinnande kol o. d. Rothstein Byggn. 330 (1857). —
(2) -STÅNG. i sht mil. stång av metall med fäste för blånor o. d. för rengöring av ett eldvapens lopp, plunderstång. SvTyHlex. (1872). SoldatinstrInf. 1940, s. 85. —
(1) -TRÅG. [jfr t. löschtrog] (i fackspr., †) vid smidesarbete: kärl för vatten till avkylning l. härdning, härdho. Stål Byggn. 1: 151 (1834). —
-VATTEN. (läsk- 1697 osv. läske- 1629—1920)
2) till 6.
(2) -ÄMBAR. (†) i sht sjömil. läskbalja. Holmberg 1: 173 (1795). KrigVAT 1843, s. 355. Lundell (1893).
B (†): LÄSKA-DRICK, se A.
C († utom i -dryck, -tår, -vatten): LÄSKE-BALJA, -DRICK, -DRYCK, -KVAST, -MEDEL, -MJÖD, -PAPPER, se A. —
-VATTEN, se A.
D: (6) LÄSKNINGS-DRYCK. (†) = läsk-dryck 1. Ödmann StrFörs. 1: 154 (1799). Palmblad Aisch. 133 (1842). —
LÄSKARE, r. l. m.
3) (i vissa trakter, i sht i Finl.) till 8: läskpress. Hallstén o. Lilius (1896). Procopé Insp. 133 (1915). —
LÄSKELIG, adj. (†) till 6: läskande. Borg Julstug. 20 (c. 1785; i bild). —
LÄSKIG, adj. [utvecklat ur läska, v. 6] (i slangartat spr.) prima, ”flott”, ”jäsig”; ofta ss. förstärkande adv. Skaffa dig en fin och läskig kvinna, som du kan lita på. Ullman FlickÄra 187 (1909). (Skolynglingen hördes) försäkra en kamrat att .. (teaterpjäsen) varit ”läskigt bra”. SvD(A) 1929, nr 311, s. 12. Hellström Malmros 186 (1931).
Spalt L 1752 band 16, 1942