Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄKETORN krä3ke~tω2rn, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[första ssgsleden antingen till KRÅKA, sbst. (jfr KRÅK-TORN), l. till KRÄKAS (åsyftande bärens emetiska värkan)]
(i folkligt spr. i vissa trakter) växten Rhamnus catharticus Lin., vägtorn. Wahlenberg FlSv. 145 (1824). LfF 1898, s. 70.

 

Spalt K 3059 band 15, 1938

Webbansvarig