Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORALL kωral4, äv. ko- l. kå-, sbst.1, förr äv. KORELL, sbst.2, l. KORILL, r. l. m. l. f. (BOlavi A 6 a (1578) osv.) ((†) n. TullbSthm 28/7 1572, Cavallin Herdam. 3: 112 (i handl. fr. 1724)); best. -en, äv. -n; pl. -er; förr äv. KORL, sbst.1, n.; pl. =; förr äv. KRALL, m. l. f.; pl. -ar.
Ordformer
(ko- (co-) 1525 (: korele stena) osv. kå- (cå-) 15511672. -al 15381775. -all 1541 osv. -el 1525 (: korele stena)1671. -ell 15631675. -il c. 1600. -ill c. 15751625. korl(l) (kårl) 1532 (: Korlebånd)1698. kral 1583 (: kralbandh). krallar, pl. 1637)
Etymologi
[fsv. korel, n., korill (i ssgn korill band), korl, m. o. n.; jfr d. koral, mnor. o. misl. korell, kurell, kurill, nyisl. kórall, t. koralle, eng. coral, fr. corail, it. corallo; av lat. corallum, corallium, curallium, av gr. κοράλλιον, röd korall]
1) kalkartat ämne som erhålles av det från huden avsöndrade skelettet hos de flesta koralldjuren (Anthozoa), i sht användt till smycken o. d., förr äv. ss. läkemedel; i sht förr vanl. (äv. i uttr. ädel korall) om röd korall; äv. om mer l. mindre bearbetat stycke av korall (ss. pärla o. d.); stundom (äv. i uttr. oäkta korall) om ämne som liknar l. utgör imitation av korall. VarRerV 50 (1538). Ett armband vtaff Corall och sellff(ve)r. SthmTb. 1569, s. 31 b. Hwitt Corall — 6 p(un)d. TullbSthm 28/7 1572. BOlavi 70 b (1578; ss. medel mot blodgång). Corell förtagher Tarmarnas och Miältens vpswällande. Forsius Min. 160 (c. 1613). Tin Mund är rödh som een Corall. Wivallius Dikt. 55 (1630). Manteln var blå och bältet af guld, besatt med koraller. Tegnér (WB) 5: 24 (1825). Rönnholm EkonGeogr. 202 (1907). — jfr BLOD-, GLAS-, ÄDEL-KORALL m. fl. — särsk. (i vitter stil, i sht i poesi) bildl.
a) om föremål som på grund av sin (röda) färg (l. sin form) liknas vid korall; numera bl. om läppar. Lucidor (SVS) 385 (1674; om läppar). Spegel GW 121 (1685; om körsbär). Sinnesberusande ord vill jag höra / från dina läppars röda korall. Agrell Arab. 5 (1903).
b) (†) om kvinna. Wivallius Dikt. 55 (1630). Chronander Surge A 4 a (1647).
2) (vanl. träd- l. skivformig) bildning av skeletten hos (solitärt l. i kolonier) på havsbottnen levande koralldjur, i ä. tid äv. uppfattad ss. hörande till sten- l. växtriket. Spegel Pass. 178 (c. 1680). Serenius (1734; under corall). Den nattsvepta jorden, som står / med skogar som stora koraller. Hemmer Pel. 11 (1916).
3) zool. nässeldjur tillhörande klassen Anthozoa, av vilken åtskilliga arter bilda ett skelett varav korall (i bet. 1) erhålles, koralldjur; äv. (numera bl. i ssgr l. elliptiskt för dylika) i allmännare anv., om vissa djurarter som i ngt avseende likna koraller; i pl. äv. ss. benämning på klassen Anthozoa, förr äv. med inbegrepp av andra närstående djurarter. Vit korall (zool.), dels om Amphelia oculata Lin., dels om Isidella elongata Esp. Äkta svart korall (zool.), Euplexaura antipathes Lin. Linné SystNat. 76 (1748; ss. benämning på ordning hörande till vermes). VetAH 1752, s. 111 (om bryozo). (Flimmerlarvstadiet) är i regel det enda stadium, i vilket en korall rör sig fritt i vattnet. 4Brehm 15: 548 (1931). — jfr BÄGAR(E)-, CELL-, CYPRESS-, HORN-, NÄT-, ORGEL-, REV-, SOLFJÄDERS-, STEN-, STJÄRN-, SVART-, ÄDEL-, ÖGON-KORALL m. fl.
Ssgr: A: (1) KORALL-AGAT. [jfr t. korallenachat, eng. coral agate] (föga br.) miner. visst slags röd agat (med koralliknande teckning bildad av de olika färgade skikten). Rinman 1: 400 (1788). 2UB 5: 274 (1902).
(2) -ALG. bot. algen Corallina officinalis Lin. (vars fjäderlikt förgrenade bål erinrar om en korall). NF 1: 438 (1875). Krok o. Almquist Fl. 2: 90 (1917).
(1) -ARMBAND~02 l. ~20. (korall- 1655 osv. koraller- 1656) (i sht förr) jfr -HALSBAND. BoupptSthm 22/1 1655.
(1, 2, 3) -ARTAD, p. adj. Wikforss 1: 962 (1804). Korallartade petrifikater. Svea 1: 58 (1824).
(1) -BAND. (korall- (kral-) 15511885. koralle- 15301651. korla- 1550. korle- 15321683) [fsv. korelband] (†) snöre med därpå uppträdda koraller; särsk. om korallhalsband. G1R 7: 18 (1530). Munthe Nap. 149 (1885).
(2) -BANK; pl. -ar. [jfr t. korallenbank] jfr -REV. Fréville Söderh. 1: 224 (1776). Flodström Naturförh. 85 (1918).
(2) -BILDNING. särsk. konkret. Palmblad LbGeogr. 45 (1835).
(jfr 2) -BLOMMA, r. l. f. (†) korall (i bet. 2). Linné Stenr. 14 (c. 1747).
(1) -BROSCH. JournD 1858, s. 150.
(jfr 2) -BÄGARE. (†) bägarkoralls korallformation. Wallerius Min. 349 (1747).
(jfr 3) -DJUR. [jfr t. korallentier] i sht zool. nässeldjur tillhörande klassen Anthozoa; i pl. äv. ss. benämning på denna klass. Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 215. 4Brehm 15: 547 (1931).
(1) -DROPPAR, pl. farm. aromatiska lavendeldroppar, hjärtstyrkande droppar (som i sin användning kommit att ersätta en i ä. tid förekommande, av korall framställd tinktur). Lindgren Läkem. (1902).
(2) -FINGERSVAMP~002. [jfr t. korallenschwamm] bot. den korallikt förgrenade svampen Clavaria coralloides Lin. Fries Svamp. 53 (c. 1867).
(1) -FISKARE. [jfr t. korallenfischer, eng. coral-fisher] person som bedriver korallfiske. Rinman 1: 401 (1788).
(1) -FISKE. (yrkesmässigt) upphämtande av korall från havsbottnen. Wikforss 1: 962 (1804). Munthe SMich. 436 (1930).
(jfr 2) -FORMATION.
(2) -FORMIG. [jfr t. korallenförmig] Rinman 1: 30 (1788). (Finger-)svampens fruktbärande del är .. (vanligen) korallformigt förgrenad. 2NF 5: 415 (1906).
(1) -FRÖ. [jfr ä. t. korallensaamen, pl.] (†) = -ÄRT. Wikforss 1: 962 (1804). Åstrand 1: 360 (1855).
(1) -FÄRG. [jfr t. korallenfarbe] särsk.: korallröd färg(nyans). Lundberg Träg. 156 (1754). WoJ (1891).
(1) -FÄRGAD, p. adj. särsk. = -RÖD. Wikforss 1: 962 (1804). Korallfärgat lack. Palmén Ossendowski Vidd. 229 (1925).
(2) -GREN. (korall- 1785 osv. koralle- 1705) [jfr t. korallenast, eng. coral-branch] grenliknande del av korall. Spegel ÖPar. 68 (1705). Gentz Lindgren 2: 54 (1928).
(2) -GRUND, n. jfr -REV. Osbeck Resa 88 (1751, 1757).
(1, 2) -GRUS. (föga br.) i sht miner. jfr -SAND. Hisinger Ant. 5: 128 (1831). Nordlund Orm. 17 (1925).
(1) -HALSBAND~02 l. ~20. (korall- 1680 osv. koralls- 1824) [jfr t. korallenhalsband, eng. coral-necklace] halsband av koraller uppträdda på ett snöre. BoupptSthm 1681, s. 952 a (1680). SvD(A) 1934, nr 352, s. 17.
(1, 2) -KALK. [jfr t. korallenkalk, eng. coral-rag] miner. jfr -KALKSTEN. Cook 2Resa 134 (1783). Gertz o. Grönwall Min. 80 (1923).
(1, 2) -KALKSTEN~02 l. ~20. miner. kalksten som huvudsakligen är bildad av koraller. Hisinger PVetA 1811, s. 21.
(1, 2) -KLAPPER. (†) jfr -KALKSTEN. Linné Gothl. 190 (1745). Rinman 1: 402 (1788).
(1, 2) -KLIPPA, r. l. f. [jfr t. korallenklippe] klippa i havet, bildad av koraller, snäckor, musslor o. d. Fréville Söderh. 1: 174 (1776). Palmblad Nov. 3: 75 (1841).
(3) -KOLONI. zool. jfr KOLONI 6 d. 3NF 11: 1209 (1929).
(1) -KORNELL. trädg. den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade buskväxten Cornus alba Lin. var. sibirica Loud. (med korallröda grenar). PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 6.
(jfr 3) -KRÄK. (†) koralldjur. VetAH 1794, s. 173.
(2) -LAV. bot.
1) [jfr t. korallenflechte] (†) (den korallikt förgrenade) laven Lecanora sordida (Pers.) Ach., gråöglav. Liljeblad Fl. 328 (1792). Fries Ordb. (c. 1870).
2) (den korallikt förgrenade) laven Sphœrophoron coralloides Pers. Krok o. Almquist Fl. 2: 133 (1907).
(1, 2, 3) -LIK, adj.
(1, 2, 3) -LIKNANDE, p. adj.
(jfr 1 a) -LÄPP. (korall- 17841891. koralle- 1732) [jfr t. korallenlippen, pl., eng. coral lips, pl.] (i vitter stil, i sht poesi, numera föga br.) om (starkt röda) läppar; vanl. i pl. Kolmodin QvSp. 1: 526 (1732). Kärlekens Sol är slocknad, Corall-läpparne och Purpur-kinden äro ej mer. Thorild Gransk. 1784, 1: 27. WoJ (1891).
(1) -MALM. [jfr t. korallenerz, eng. coral-ore] miner. viss oren varietet av cinnober. Möller 2: 124 (1785). 3NF 4: 1089 (1925).
-MOSSA, r. l. f. (korall- 1694 osv. koralle- 16381757. korallen- 1814)
1) benämning på (ämne som erhålles av) vissa djurarter som förr ansågos höra till korallerna; jfr KORALL, sbst.1 3.
a) (†) zool. om djurart. VetAH 1783, s. 80 (om bryozo). Weste FörslSAOB (1823; under korall).
b) (i fackspr.) mossliknande ämne bestående av de färgade o. torkade kitinskeletten hos hydroidpolypen Hydrallmannia falcata Lin. 4Brehm 15: 638 (1931).
2) bot. till 2, benämning på vissa koralliknande växter.
b) [jfr t. korallenmoos, eng. coral-moss] förkalkad alg av släktet Corallina Tourn.; i sht om arten Corallina officinalis Lin., korallalg; förr äv. om drog som erhålles av korallalgen. Franckenius Spec. B 3 b (1638). ApotT 1698, s. 18. Åstrand (1855).
(jfr 1 a) -MUN. [jfr t. korallenmund] (i vitter stil, i sht poesi, numera föga br.) jfr -LÄPP. Wikforss 1: 962 (1804). WoJ (1891).
(2) -OFRIS. (†) bot. = -ROT 3. Liljeblad Fl. 213 (1792; äv. i den postuma uppl. 1816).
(1) -ORM. [jfr t. korallenschlange, eng. coral-serpent, fr. serpent corail] zool. giftsnok tillhörande det i tropikerna levande släktet Micrurus (med praktfull, ofta cinnoberröd färgteckning); i pl. äv. ss. benämning på detta släkte. Äkta korallorm (zool.), Micrurus corallinus Wied. Wikforss 1: 962 (1804). 4Brehm 10: 209 (1927).
(1) -PION. [jfr t. korallensamige gichtrose, ävensom det nylat. artnamnet corallina] bot. o. trädg. (den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade, i Sydeuropa inhemska) örten Pæonia corallina Rtz, med runda, korallröda frön; förr äv. om andra pionarter. Serenius Kkkk 2 a (1757; om Pæonia officinalis Lin.). PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 67.
(jfr 3) -POLYP. [jfr t. korallpolyp, eng. coral-polyp] (numera bl. tillf.) zool. koralldjur. Dalman ÅrsbVetA 1826, s. 68. Ymer 1908, s. 305.
(1) -PULVER. [jfr t. korallenpulver, eng. coral-powder] (förr) till medicinskt bruk. Forsius Min. 159 (c. 1613). Scherping Cober 2: 400 (1737).
(jfr 3) -PÄNNINGAR, äv. -PÄNGAR, pl. [jfr t. korallpfennige, pl.] (†) zool. rörmanet av släktet Porpita Lam. (förr räknad ss. hörande till koralldjuren). Wallerius Min. 351 (1747). Heinrich (1828).
(1) -PÄRLA, r. l. f. [jfr t. korallenperle, eng. coral-bead] (i sht förr) pärla tillvärkad av korall. BoupptSthm 1685, s. 957 b. Dalin (1852).
(2) -REV, n. [jfr t. korallenriff, eng. coral-reef] rev bildat av koraller, snäckor, musslor o. d.; jfr ATOLL. Cook 2Resa 71 (1783). Gotland består till väsentlig del av gamla korallrev. HimHavJord 1: 235 (1925).
(2) -ROT. (korall- 1789 osv. koralle- 1685)
1) (†) i pl., om (rotformigt förgrenad) korallformation. Rinman 2: 788 (1789).
2) (†) i pl., om koralliknande rotstock. Swensk Tandört med Coralle-rötter. Rudbeck CampElys. 2: 234 (1701).
3) [jfr t. korallenwurzel, eng. coral-root, nylat. corallorrhiza] bot. orkiden Corallorrhiza innata Br. (med korallikt förgrenad rotstock). Rudbeck HortBot. 84 (1685). Krok o. Almquist Fl. 1: 206 (1919).
(1) -RÖD. [jfr t. korallenrot, eng. coral-red] som har ädelkorallens röda färg. Möller 3: 292 (1790). Se, hvilket täckt flickhufvud med .. den nättaste, korallröda mun. Almqvist TreFr. 1: 150 (1842).
(1, 2) -SAND. [jfr t. korallensand] i sht miner. sand som bildats av söndersmulade koraller, snäckskal o. d. Fréville Söderh. 1: 208 (1776). Ramsay GeolGr. 240 (1909).
(jfr 3) -SKORPA. (†) om vissa mossdjur, i sht tillhörande familjerna Escharidæ o. Flustridæ, vilkas kolonier bilda en skorpliknande formation o. som tidigare räknats till korallerna. (Sv.) Grenig Corallskårpa, (lat.) Eschara ramosa. Wallerius Min. 353 (1747). VetAH 1752, s. 110 (om mossdjur av släktet Flustra Lin.). Meurman (1846).
(1, 2) -SLAM. (i fackspr.) från koraller härrörande slam som avsätter sig på havsbottnen. NF 6: 475 (1882). Ramsay GeolGr. 240 (1909).
(1) -SMYCKE.
(1) -SNOK. [jfr eng. coral-snake] zool. = -ORM. Stuxberg (o. Floderus) 2: 466 (1902).
(jfr 2) -STAM. (föga br.) (stamliknande) korallformation. Åstrand 1: 360 (1855). Fries LinnéSkr. 2: 241 (1906).
(1, 2) -STEN. (korall- (korl-, kårel-) 15531923. koralle- 1525. korle- 1660) (numera bl. tillf.) korall (i bet. 1); förr äv.: fossil korall. JönkTb. 111 (1525). Man bär Corallsteenar på Halsen och Armarna, för Truldom och älskogs fascinationes, såsom och för fallande siuko. Forsius Min. 159 (c. 1613). Bruzelius AllmogL 91 (1876).
(2, 3) -STOCK. i sht zool. korallkoloni; äv. om den formation som bildas av en korallkoloni. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 377. LbFolksk. 694 (1892).
-SVAMP.
1) (†) benämning på vissa svampliknande koraller l. djurarter som förr räknats till korallerna; i sht om svampkorall; jfr KORALL, sbst.1 3. Wallerius Min. 351 (1747). Linné Bref I. 2: 269 (1764; om korall av släktet Madrepora Lam.). Rinman 1: 402 (1788; om rörmanet av släktet Porpita Lam.). Weste (1807; om svampkorall). Dens. FörslSAOB (1823; under korall).
2) [jfr t. korallenschwamm] bot. till 2: (den korallikt förgrenade) svampen Hydnum coralloides Scop. Smitt Svamp. 57 (1863).
(2) -TAGGSVAMP~02 l. ~20. bot. = -SVAMP 2. Fries Svamp. 23 (1862). Romell Lindblad 85 (1901).
(2) -TICKA, r. l. f. bot. (den korallikt förgrenade) svampen Polyporus frondosus Fr. Romell Lindblad 82 (1901).
-TRÄ.
1) [jfr ä. t. korallenholz] (†) hornkoralls (trädliknande) korallformation; hornkorall; jfr KORALL, sbst.1 2. Wallerius Min. 354 (1747). Möller 830 (1807).
2) [jfr t. korallenholz, eng. coral-wood, fr. bois corail] (i fackspr.) till 1: den hårda, vackert färgade veden av det i tropiska länder inhemska trädet Adenanthera pavonina Lin. (med glänsande röda frön); äv. om den mjuka, korkliknande veden av korallträdet (se d. o. 2). Heinrich (1814). (Ekenberg o.) Landin (1893).
-TRÄD.
1) (numera bl. tillf.) trädliknande korallbildning; jfr KORALL, sbst.1 2. Rinman 1: 402 (1788). LfF 1854, s. 149.
2) [jfr t. korallenbaum, eng. coral-tree] bot. till 1: träd av det i tropiska o. subtropiska länder inhemska släktet Erythrina Lin., med röda blommor o. frön; särsk. om arten Erythrina corallodendron Lin. Möller (1790). LfF 1917, s. 106.
3) [jfr t. korallenbäumchen, korallenkirsche, nylat. arbusculum coralli] (†) till 1: busk- l. trädväxten Solanum pseudocapsicum Lin., med röda bär. Lundberg Träg. 151 (1754).
4) (†) till 1; = -TRÄ 2. Luttropp Svarfk. 458 (1839).
(1) -VIT. (mera tillf.) som har den för vissa korallarter utmärkande vita färgen. Rosenius Himmelstr. 145 (1900, 1903).
(2) -YXNE. (knappast br.) bot. = -ROT 3. Nyman HbBot. 347 (1858). Andersson AfbildnVäxt. 1: 69 (1870).
(1) -ÄRT, äv. -ÄRTA. [jfr t. korallenerbsen, pl.] (i fackspr.) glänsande, scharlakansrödt frö av trädet Adenanthera pavonina Lin.; vanl. i pl.; jfr -FRÖ. Åstrand (1855). 2NF (1910).
(2) -Ö. [jfr t. koralleninsel, eng. coral-island] ö som bildats av koraller, snäckor, musslor o. d.; jfr ATOLL. Cook 2Resa 72 (1783). Söderhafvets berömda korallöar. Nathorst JordH 498 (1891). Rönnholm EkonGeogr. 273 (1907).
-ÖRT. (korall- 18061829. koralle- 1757) (†)
1) [jfr t. korallenkraut, holl. koraalkruid, nylat. herba coralli; benämningen sannol. föranledd av växtens röda bär] till 1: sparris. Serenius Kkkk 3 a (1757).
2) [jfr t. korallenwurzel, eng. coralwort; benämningen föranledd av örtens egendomligt tandade, vita rotstockar] till 2: örten Dentaria bulbifera Lin., tandrot. Deleen (1806; under coral). Dens. 604 (1829).
B (†): KORALLE-BAND, -GREN, se A.
(2) -GRÄS. = KORALL-MOSSA 2 b. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Därs. 1 (1659).
-LÄPP, -MOSSA, -ROT, se A.
(1) -SAFT. [jfr t. korallensaft] jfr -SIRAP. Warnmark Epigr. C 2 b (1688).
(1) -SIRAP. [jfr nylat. syrupus coralliorum] (ss. läkemedel användt, sockrat) extrakt av korall, erhållet därigm att korallen utsatts för påvärkan av ngn fruktsaft, t. ex. berberissaft. ApotT 1698, s. 84. Därs. 1739, s. 80.
-STEN, -ÖRT, se A.
C [av t. korallen-] (†): KORALLEN-MOSSA, se A.
(1) -TINKTUR. (korallen- 1706. koralls- c. 1613) [jfr ä. t. korallentinktur] Forsius Min. 162 (c. 1613). Lacander Gyllenstierna 49 (1706).
D (†): KORALLER-ARMBAND, se A.
E (†): KORALLS-HALSBAND, se A.
(1) -OLJA, f. = KORALLEN-TINKTUR. Forsius Min. 162 (c. 1613).
-TINKTUR, se C.
F (†): KORLA-BAND, se A.
G (†): KORLE-BAND, -STEN, se A.
Avledn.: KORALLIN, r. l. n. [jfr t. korallin, eng. corallin, fr. coralline; jfr äv. lat. corallinus, korallfärgad] (i fackspr.) till 1; benämning på vissa (gula l. röda) tjärfärger för lackfabrikation. UpsLäkF 1869—70, s. 532. 2NF 29: 230 (1919).
KORALLINISK l. KORALLINSK, adj. (-inisk 17021828. -insk 1823) [jfr lat. corallinus, korallfärgad] (†) till 1, 2, 3; = KORALLISK. Coraller och coralliniska örter. Hiärne 2Anl. 96 (1702). Heinrich (1828).
KORALLISK, adj. [jfr ä. t. korallisch, ä. eng. corallic] (numera bl. i vitter stil, föga br.) till 1, 2, 3: som utgör l. härrör från l. hänför sig till l. liknar korall(er). Oldendorp 1: 139 (1786). Östergren (1930). särsk. (†) i uttr. koralliskt orgvärk, fossil orgelkorall. Wallerius Min. 345 (1747). Rinman 2: 1036 (1789).
KORALLIT, r. l. m. [jfr ä. t. koralliten, pl., eng. corallite] (†) till 2: fossil korall. Rinman 1: 402 (1788). Dalin (1871).

 

Spalt K 2401 band 14, 1937

Webbansvarig