Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRISK kris4k, adj. -are. adv. -T.
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat)
1) om frukt: syrlig. Schroderus Dict. 163 (c. 1635). Någre fåå Apelträä, som undertjden bära någon små, suur och krisk frucht. VDAkt. 1699, nr 618. Goda kriska Klockäpplen. VexjöBl. 1838, nr 12, Bih. s. 1. Dalin Synon. 36 (1925).
2) frisk; förr äv. om person: rask, livlig, karsk. Denna värma är verkligen för mycket för både själ och kropp. De kunna möjligen hålla sig friska, men kriska — det vill ej gå. Bremer NVerld. 3: 97 (1854). Luften doftar kriskt och kallt. VHem 1929, nr 39, s. 7.
Spalt K 2816 band 15, 1938