Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄFVIG, adj.
Ordformer
(däfvog Stridzberg Åkerbr. 51 (1727), Broocman Hush. 2: 204 (1736). däfvug Linné Ungd. 2: 285 (1734))
Etymologi
[bildadt af samma stam som DÄFVEN]
(†) fuktig, däfven. Solen .. uthtörkar alla pussar och dääffwiga rum. PJGothus Spangenberg Apg. 48 (1607). CFDahlgren 1: 140 (1826).
Afledn.: DÄFVIGHET, r. l. f. (†) fuktighet. DA 1771, nr 37, s. 1.

 

Spalt D 2505 band 7, 1923

Webbansvarig