Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BYTTA byt3a2, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f.||ig.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bi- BtFinlH 2: 15 (1538), Därs. 124 (1554). bö- 16551803)
Etymologi
[fsv. bytta; jfr isl. bytta, d. bøtte, t. bütte samt fr. botte, fat, tunna, mlat. buttis (jfr BUTELJ); af omtvistadt urspr.; se vidare Hellquist]
1) (mindre) laggkärl med l. utan lock, i sht afsedt för transport l. förvaring af mjölk, smör o. d. Jael .. togh .. en bytto miölk. Dom. 4: 19 (Bib. 1541). Dhet loket til dhen byttan. Grubb 84 (1665). Egennytta, är en bottnlös Bytta. Dens. 179. Hwadh gagnar at Koon molckar wäl, när hon sielff slår Byttan omkull. Dens. 344. Så stoort Skipp haar fulle förr segladt omkull; som en bytta medh wälling. Dens. 781. — jfr BLÄCK-, DISK-, FIL-, GRÖT-, LOCK-, MJÖLK-, SMÖR-BYTTA m. fl. — särsk. oeg.
a) (hvard., skämts.) om stort glas punsch o. d. EHellquist i SvStudCederschiöld 351 (1914).
b) om litet, föga sjödugligt fartyg. En usel bytta till kasserad hvalskuta. Skogman Eug. 1: 246 (1854). TurÅ 1909, s. 340.
2) ss. okvädinsord, i ssgr, t. ex. FYLL-, RALL-, RAS-, SKVALLER-BYTTA m. fl.
Ssgr (i sht till 1): A: BYTT-BLÅTT, n. [jfr BYTTE-LET] (förr) visst slags (kobolt)blått färgämne. LoF 1875, s. 141. TurÅ 1915, s. 83. —
-BÄR. (i sht i Dalarna) växten Rubus arcticus Lin., åkerbär. Wahlenberg FlSv. 319 (1824).
-GRÄS. (bytte- 16381845) [fsv. byttogräs i bet. 1; växterna användas till rengöring o. ingnidning af byttor o. andra träkärl]
1) växten Spiræa ulmaria Lin., älggräs, mjödört. Franckenius Spec. A 4 b (1638).
2) (föga br.) växten Galium verum Lin., gulmåra. Bromelius Chl. 36 (1694). Dybeck Runa 1845, s. 53. —
-LET, se B.
-LOCK, n. Schultze Ordb. 2904 (c. 1755).
-MAKARE. (bytte- 1669) [fsv. byttemakare l. byttomakare] (förr) person som hade till yrke att förfärdiga byttor. Risingh Kiöph. 94 (1669).
-PINNE. (bytte- 1640) pinne med hvilken en byttas lock tillslutes. Linc. (1640).
-SMÖR. (i sht förr) (bond)smör som förvaras o. säljes i byttor. Dalin (1850). Hufvudstadsbl. 1911, nr 76, s. 12. —
-ÖL. (bytte- 1556c. 1650) [jfr sv. dial. fara i byttöl, hälsa på öfverallt där man färdas fram (Rietz)] (†) ölgille?; särsk. i uttr. draga i byttöl, dricka byttöl. The som drage umkringh udi bytte ööll. GR 26: 295 (1556). Så månge som kåmma ihop i något åffentligit lagh eller samqwem, serdeeles i Bröllopp, Hemkomööl, Barnsööl, Kyrkegångh, Begrafningh och Bytte ööl. Dahlberg Fattigl. Bil. 6 (i handl. fr. c. 1650). Han går gålmillan (dvs. från gård till gård), Han går och dricker byttöl. Mont-Louis FrSpr. 264 (1739). CAEhrensvärd (1795) i 1SkånS 1871, 1: 146.
B: BYTTE-GRÄS, se A.
-LET. (bött- 1803) [färgen förvarades o. försåldes trol. i byttor; jfr BYTT-BLÅTT] (förr) rödt färgämne som framställdes af örnlafven, Lecanora tartarea Lin.; jfr BORÅS-FÄRG; stundom äfv. om själfva örnlafven. Linné Öl. 29 (1745). Byttelet (det är byttfärg), som af Boråsboer plär säljas öfver hela Riket. Rothof Hush. 740 (1762).
-MAKARE, -PINNE, -ÖL, se A.

 

Spalt B 4673 band 5, 1924

Webbansvarig