Publicerad 1903   Lämna synpunkter
AUTODAFÉ a͡u1todafe4 l. -tå- l. -tω-, äfv. a͡ω1-, äfv. AVTODAFÉ av1-, r. (m. Dalin (1850)) ((†) n. C. D’Ohsson Præs. i VetA 1826, s. 29 (i bet. b)); best. -en l. -n; pl. -er, numera sällan -s (Llorente Span. inqvisit. 130, 138 (1824)).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. autodafé, auto-da-fé, af port. auto da fé (motsv. span. auto de fé), högtidligt afkunnande af dom hvarigenom inkvisitionen dömde kättare (ofta till att öfverlämnas åt världslig domare, hvilken omedelbart ådömde dem straffet att brännas å bål), ”autodafé”, af auto, rättshandling, dom, af lat. actus (se AKT, sbst.1), o. da, af prepositionen de, motsv. lat. de, af, o. a, motsv. fr. la, best. art. f., samt fé, tro, af lat. fides (jfr FIDEIKOMMISS)]
a) (i fråga om ä. utländska, i sht spanska förh.) kättares (dömande till döden o.) afrättning medelst brännande å bål, kättarförbränning. Törneblad Schiller Don C. 1: 22 (1813). De fångar, som, efter en lång instängning i inqvisitionens fängelser, slutligen leddes ut till Autodafén, men på vägen till bålet fingo nåd. Almqvist Skälln. 98 (1838). Der Autodafén hållits, hördes dagen derpå en predikan. Cronholm Lig. 8 (1839). En af de mest glänsande autodafeerna egde rum 1680 i Madrid. NF (1876). Nyström Kulturhist. 4: 162 (1888).
b) [jfr fr. faites un auto-da-fé de ces papiers compromettants] i utvidgad anv.: handling gm hvilken ngt högtidligen offras åt lågorna; brännande på bål; i sht (mer l. mindre skämts.) i fråga om skrift o. d. En del af de studerande (i Jena) föranstaltade en auto-da-fé och uppbrände en mängd skrifter. Beskow Vandr. 1: 105 (1819, 1833). Bremer Hem. 1: 33 (1839). De autodaféer på lättsinniga konstverk och världsliga böcker, dem reformatorn (Savonarola) lät verkställa. Wirsén i PT 1902, nr 212 A, s. 3.

 

Spalt A 2699 band 2, 1903

Webbansvarig