Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARGLIG l. ARGELIG, adj. (-ligit (n.) Landt. instr. 219 (1642)). adv. = (Törnevall A 5 b, D 2 a (1694)), -A (Lex. Linc. (1640)).
Etymologi
[jfr ä. d. argelig, mnt. argelik]
(†)
1) [jfr motsv. anv. af t. ärgerlich] förarglig, anstötlig. Elliest skall Landzhöffdingen sigh i någon Andeligh administration icke inmängia, wijdare än der han något argeligit förnimmer, särdeles iblandh dee Ewangeliske Prästerne. Landt. instr. 219 (1642).
2) uppsåtligt ond; ss. adv.: af uppsåtlig ondska. Men felar hon arglig(,) will sig ey omwända. Törnevall A 5 b (1694; ss. motsats till svaghetsfel).
3) arglistig. Malitiose .. Argeliga, bedrägeliga, listeliga. Lex. Linc. (1640). Argelige räncker. Törnevall C 4 a (1694).

 

Spalt A 2218 band 2, 1901

Webbansvarig