| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅH l. Å å4, interj.
för att uttrycka sinnesstämning l. känsla av ngt slag, särsk. välbehag l. förvåning l. medlidande l. frustration l. ogillande; jfr AH I, O, interj. I. Å, huru hierteligh iagh der åt logh! Asteropherus 67 (1609; uppl. 1909). Åh, hvad usselheet! Lucidor (SVS) 282 (1672; uppl. 1997). Hvem kommer der? Åh, se Fibbert. Almqvist DrJ 218 (1834). Åh, en så vacker röd fjäril! GbgP 1892, nr 276 A, s. 3. Å, hvad hon grät. Nyblom Minn. 2–3: 272 (1904). Å, jag är dödstrött. Heidenstam Folkung. 2: 75 (1907). Å, suckar Irma, sluta vara så där…! Jörgensdotter BergDöttrar 244 (2009). — särsk.
a) i tilltal, i förb. med personbeteckning; särsk. i sådana (av poss. pron. inledda) uttr. som å din stackare o. d. Då hade Jörenn swarat: Å din hutlare jagh håller migh altidh så godh som du. 3SthmTb. 3: 127 (1600). Åh kära! ro hit med en Sup. Bellman (BellmS) 1: 12 (c. 1768, 1790). Å, du, jag är den fegaste usling som finns på jorden. VBenedictsson hos Lundegård Benedictsson 337 (1886). Åh, din stackare, så du ser ut. DN 9/12 1889, nr 7590 B, s. 2. Åh Ernst, du måste ta mig härifrån! Anderson Brev. 252 (2004).
b) i förb. med sådana (vanl. jakande l. nekande) interj. som ja l. jo l. nej (ibland sammanskrivet); ofta övergående i rent förstärkande anv. (jfr dock slutet). Linc. (1640). Å nej, Herr Commendör! Låt bli mig. Bellman 1: 198 (1771). (Känner jag inte) Baron Thure Bjelke, som bor .. på drottninggatan? åjo. Almqvist DrJ 193 (1834). Åh ja! GbgP 15/2 1871, s. 3. Jag reste inte. Ånej. Wägner NattS 103 (1926). — särsk. för att uttrycka reserverat instämmande l. lätt invändning: nåja, nja; äv. ss. uttryck för måttlig grad av ngt: jovars, för all del; sådär. Men, frågade jag vidare, hvad tycker du om .. (boken) som handlar om de heliga martyrers lidande? Svar: Å jo, utur den få vi mången gång hämta mycken tröst. KyrkohÅ 1905, MoA. s. 221 (1780). Fick han applåder? Åjo, visst fick han emellanåt. Rydberg Varia 199 (1890, 1894). Du frågar hur jag mår. Åjo. Jag hostar litet mera än förr, eljes ingenting. Söderberg Främl. 201 (1903). En människa som Rolf Sagel! En gentleman, en aristokrat alltigenom! – Åja, han var allt ganska full i fan också, din gode vän Rolf. Gustaf-Janson ÖvOnd. 88 (1957). Mycket nervös? – Ånejvars. Det kunde vara värre. Gustaf-Janson LastHäxa 142 (1969).
Spalt Å 36 band 38, 2021