Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄRG ær4j, r. l. m.; best. -en; förr äv. ÄRGA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(erg (-gh) 16541909 (: ergfärgade). erga 1640c. 1750. erge- i ssgr 1640 (: ergefull)1652 (: ergefull). erogh 1664. järg- i avledn. 1679 (: järgut). ärg (æ-, -gh) c. 1635 osv. ärga 1669c. 1730)
Etymologi
[jfr d. ir (ä. d. äv. er, nor. bm. irr), nor. dial. e(i)rg, erj; samhörigt med o. sannol. avlett av ÄRGA, v.1]
på koppar l. kopparhaltig legering: (blå)grön, gm reaktion med omgivande l. påfört ämne uppkommen beläggning bestående huvudsakligen av kopparsalt(er); förr äv. allmännare, i fråga om annan metalls korrosion; jfr GRÖNA, sbst. 3, KOPPAR-GRÖN 2, KOPPAR-ROST, ROST, sbst.2 1 e (α), SPANSK-GRÖNA, ÄRGA, v.1 Schroderus Dict. 68 (c. 1635). Ähr fara .. (runstenarna) aff ergh förderfuas. Schück VittA 1: 170 (i handl. fr. 1654). Men ingalunda (brukades kalkar) af mäszing eller gemen koppar, at icke af ärgan wjnet måtte skämmas. Broman Glys. 2: 115 (c. 1730). Desto finare silfret är, desto renare håller arbetet sig ifrån ärg. Kiellberg KonstnHandtv. Guldsm. 3 (1753). Kopparsalterna, hwaraf kopparvitriolen, och .. ergen oftast förekomma. Lovén Anv. 96 (1838). (Skurning av kopparkastruller) för att avlägsna eventuell ärg, vilken är giftig. StKokb. 524 (1940). — jfr ANTIK-, KOPPAR-, ÄDEL-ÄRG. — särsk. i bildl. anv., om (resultat av) fördärvlig l. ofördelaktig inverkan på ngt; särsk. i uttr. tidens ärg. Hans tappra Manligheet beswärar ingen Ärgh. Wexionius Sinn. D 1 a (1680, 1684). Så, Sanningen i dina digter, / Æsopus! trotsar tidens ärg. GFGyllenborg Vitt. 2: 231 (1795). Rösten var giftig, liksom av ärg. Lo-Johansson Kungsg. 42 (1935).
Ssgr: A: ÄRGFULL. (ärg- 1745 osv. ärge- 16401652) (numera bl. tillf.) (fullständigt) ärgig (se d. o. 1). Linc. (1640).
-GRÖN. som har samma (blå)gröna färg som ärg; äv. dels om färg: som utgör sådan grön nyans, dels om (föremål av) kopparhaltig metall: (blå)grön av ärg; äv. substantiverat; äv. (numera bl. tillf.) bildl., ungefär liktydigt med: giftig (se d. o. 3 (c)); jfr koppar-grön 1. Köttsoppa blir erggrön (av arsenik). PT 18/2 1846, s. 1. Litet åt sidan därom stack en tydligen offentlig profanbyggnad upp en miniaturkupol, skiftande i ärggrönt och solguld. NorrlP 18/3 1896, s. 4. Laura brydde Hedvig så smått för hennes jurist .. och kom så med en hel del små ärggröna sanningar. Siwertz Sel. 2: 157 (1920). Det ärggröna koppartaket. Jönsson ÄnSjung. 14 (1947, 1954). Melankolins färg är svart eller blå .. Depressionen har i stället tillskrivits en vass ärggrön färg. Johannisson MelankRum 29 (2009).
-PATINA. (numera bl. tillf.) jfr patina, sbst.3 Till större delen är plattan (med runor) täckt av en vacker ärgpatina. Fornv. 1936, s. 279.
-SKÅLING. (numera föga br.) om den ärggröna disksvampen Chlorociboria aeruginosa (Oeder:Fr.) Seaver ex C.S.Ramamurthi, Korf & L.R.Batra, blek grönskål. Krok o. Almquist Fl. 2: 172 (1907). SvD(A) 20/9 1945, s. 14.
-SMAK. smak (ss.) av ärg. Kopparen uplöses uti .. rent och distilleradt vatten med en stark ergsmak och grönaktig färg. Rinman 1: 1028 (1788). Ansiktsmusklerna voro litet stela, och det satt ärgsmak i gommen, men han kände sig psykiskt upplivad. Asplund Stud. 89 (1912).
B (†): ÄRGE-FULL, se A.
Avledn.: ÄRGAKTIG, adj. (numera bl. tillf.) (som har drag av att vara) ärgig (se d. o. 2). Och är thet nästan lijka hoos alla Alkaliska .. Gifft, at the förtunna och sönderrifwa then röda bloden, samt honom med en ergachtig färg anspränga. Lindestolpe Frans. 30 (1713).
ÄRGIG, förr äv. ÄRGOT, adj. (-ig 1702 osv. -og 1702. -ot (-tt) c. 16351702. -ugh 1664. -ut 1679)
1) angripen av l. täckt med ärg (förr äv. annan beläggning till följd av korrosion), ärgad; jfr rostig, adj.1 1 c, ärg-full. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). Så fan Cl. Celsius ett stycke Silfwer i hoop smält och järgut. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 260 (1679). Hundar måste man alldrig låta äta uthur ergota Kärl. Rålamb 13: 210 (1690). En rad av sju ärgiga metallkanoner upplagda på bockar. HT 1939, s. 356.
2) som härrör från l. hänför sig till ärg l. påminner om ärg(s); jfr ärgaktig. Om man gifwer Swijn thet som ergot eller mycket salt är til at dricka, ther aff döö the. IErici Colerus 2: 211 (c. 1645). En bitter ergig smak gifwer någon kopparachtighet tilkänna. UHiärne 2Anl. 9 (1702). Mot den svagt gula horisonten / löper en rand af ärgigt grönt. Ekelund Syn. 13 (1901).

 

Spalt Ä 367 band 39, 2023

Webbansvarig