| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÖGA, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
(†) badvatten; bad; jfr LÖG. Ihre (1769). Rääf Ydre 1: 117 (1856). — särsk. oeg. Den tiden .. (ålen) ligger neder i Dyen uthi sin varma lögo; lärer han otvifvelachtigt der sättia sina ägg. Tiselius Vätter 1: 114 (1723).
Spalt L 1817 band 16, 1942