Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VERBENA værbe3na2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. VERBENE, f. Anm. Ordet är tidigast anträffat i den latinska formen werbenam, ack. sg. HFinlH 4: 123 (1556).
om (individ l. art av) det till familjen Verbenaceae hörande släktet Verbena Lin.; i sht om örten Verbena officinalis Lin., järnört (förr använd i medicinskt syfte); äv. om (individ l. art av) annat släkte l. annan familj (särsk. ss. förled i ssgn VERBENA-OLJA o. ss. efterled i ssgn SAND-VERBENA); jfr ISEN-KRUT, ISER-HART. BOlavi 110 b (1578). (Sv.) Verbena, Jernört .. (lat.) Verbena Officinalis. Liljeblad Fl. 224 (1792). Verbena (citronört) .. dess lukt är mycket behaglig. AHB 54: 13 (1871). Jag bringar doften av en blå verbena. Karlfeldt Hösth. 86 (1927). — jfr NÄSSEL-, SAND-VERBENA.
Spalt V 715 band 37, 2017