| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄLVILLIG vä3l~vil2ig, förr äv. VÄLVILJELIG l. VÄLVILLELIG l. VÄLVILJOG, adj. -are ((†) superl. -st Peringskiöld MonUpl. 124 (1710), Wingård Minn. 1: 68 (1846)). adv. = (†, GlTer. 4 (c. 1550), Sigfridi C 7 b (1619)), -A (†, G1R 1: 103 (1523), Swedberg Ordab. (1725)), -AN (†, Rudbeckius Kyrkiost. 53 (c. 1635)), -EN (†, SkrHVSamfLd 36: 178 (1540), AB 8/2 1901, s. 3), -T (Spole Alm. 1698, s. 28, osv.).
1) som vill väl; god (se d. o. 16) l. godhjärtad; vänlig; äv. ungefär liktydigt med dels: positiv (se POSITIV, adj. 6) l. uppskattande, dels: hjälpsam l. tillmötesgående; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (e)mot (förr äv. med indirekt (person)obj. (jfr b)), angivande vem l. vad välviljan avser; äv. om ngt sakligt (se a); ofta ss. adv. (se b); i ä. språkprov utan klar avgränsning från 2; jfr BENÄGEN 5, BEVÅGEN 1, GODVILLIG 1, VILLIG 2. (Lat.) Beneuolus (sv.) weluiliogh. VarRerV 59 (1538). Att han .. förnam almogen ware K. M:t weluillige och retrådige. HSH 24: 160 (1566). Jagh haffuer icke waridh wäluiliogh och barmhertigh emott min nästa. KOF 1: 240 (1575). The som samankommo wore mycket barmhärtige, wälwilloge och gifmilde. Broman Glys. 2: 126 (c. 1730). Domprosten E. J. Berggren, en liten mycket livlig och mycket välvillig man, som såg ljust på tillvaron. Hellberg FrödingM 137 (1925). Min första termin i Concordia fanns det en välvillig sekreterare. Wigforss Minn. 1: 97 (1950). I glesbygden är man mer välvillig mot andra kulturer än i större städer. HbgD 6/9 2005, s. 2. — särsk.
a) överfört, om ngt sakligt: som vittnar om l. ger uttryck för ngns välvilja l. godhet osv.; äv. mer l. mindre liktydigt med: välment (se d. o. 2). Det välvilliga mottagandet av filmen. En välvillig inställning. Välvilliga råd, avsikter. Wår wänlig och wälwillelig helsse medt Gudh altiid tilforene. BtFinlH 3: 244 (1549). Vttj ett gott och wälwiliogt öfwerwägande. RARP 2: 39 (1633). Huru mycket hafva nu Josef den andres stater öfrigt af hans välvilliga hastverk? Järta 2: 45 (1826). De svenska sändebuden .. kände om förhandlingarna ingenting utom hvad de kunde uppsnappa genom välvilliga förtroenden och mer eller mindre pålitliga hörsagor. 3SAH 3: 360 (1888). Pastor Ödmark satt i sin skrivstol med sitt grova, välvilliga ansikte lagt i stränga veck. Malmberg Åke 112 (1924).
b) ss. adv.: med välvilja; godhetsfullt; vänligt; positivt l. uppskattande. Såå warder nw thetta (dvs. fjärde) bodhet retzlighan hollet, när man är wälwilieligha sinom fadher och modher .. lydog och wndherdånig. OPetri 1: 16 (1526); möjl. adj. Herre Biscop Swen, Betackar Jag eder nådhe ganska ödmigeliga och velwiliga for all Faderlig kerlig ehre. VgFmT I. 8–9: 79 (1538). Jag betackar Eder .. att I hafwe tagit uthi ett godt och tijdigt betenckiande .. och att I edher derpå wälwilleligen resolverat. Gustaf II Adolf 218 (1625). Afhandlingen blef .. ytterst välvilligt bedömd af den sakkunniga kritiken. 3SAH 4: 298 (1889). Kajsa ler välvilligt. Jörgensdotter BergDöttrar 24 (2009).
2) (†) (fullt) villig l. benägen (se d. o. 1) (jfr GODVILLIG 2); äv. dels ungefär liktydigt med: beredd l. beredvillig l. redo (se särsk. slutet), dels med mer l. mindre framträdande tanke på tjänstvillighet l. plikttrogenhet l. trofasthet (jfr VILLIG 1 b), närmande sig bet.: trogen (särsk. i uttr. välvillig tjänst (jfr VILLIG 3)), äv.: flitig l. idog; ofta ss. adv.: villigt l. gärna l. utan förbehåll; jfr 1, 3. Tackar iak tiigh ganska gerna för then wælwiliogha tro tiænest tw mek ok rikiith bewisth hafwer. G1R 1: 58 (1523). Ande(n) är weluiliogh(e)r, me(n) kötit är swaght. Mat. 26: 41 (NT 1526). Itt weluiliogt strijdzfolk kan noghot gott vthretta. OPetri Kr. 114 (c. 1540). Vthi all thenn måtto .. will Jag mig altijd trogen och welwillig befinna latha. HH XXXIII. 1: 192 (1561). Gör han thetta gärna och wälwillelighen, och wil icke låta någhot fattas för sijn Hustru. Leuchowius Zader 459 (1620). Sin Öfwerhets befalning hörsamliga och welwilleliga effterkom(m)a. Swedberg Cat. 151 (1709). Måste de ändå ofta med bedröfvelse skåda sitt välviljoga arbete nedlagdt på en ofruktsam jord .. så äro de dock sjelfve lika fridsamme. Wallin Rel. 4: 342 (1838). — särsk. i sådana uttr. som vara l. (låta) finna sig välvillig till ngt l. (till) att göra ngt, vara villig l. redo till ngt resp. att göra ngt; jfr VILLIG 1 c. Om saa vaare .. thet nagher ville icke vara her tiill (dvs. till att driva ut danskarna) veluiliogh, thaa skal han vträttas, som en förredher bör retthas. SvTr. 4: 4 (1521). Doch försee wij oss, att J wele lathe Edher finne wälwillige att komme oss vnderstundom till hielp medh brygninger och backninger. PrivSvStäd. 3: 81 (1566). Tillbiudendes oss deremot att finnes redebogne och välvillige till dett som eder kan igen vara till vilies och välbehag. AOxenstierna 2: 335 (1619). En lärare skal wara lätt och wälwilligh, at uplåta en sådana anfechtad Syndare frij tilgång. KOF II. 2: 62 (c. 1655).
3) (†) frivillig l. godvillig (se d. o. 3); ofta ss. adv.: av fri vilja, frivilligt; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 2. At nogor odrægeliig twnghe skulle leggias vtoff edher paa kyrkerner Anners æn ther som the Dandemæn soknamennene thet veluililega vndergaa vilia. G1R 1: 232 (1524). The try stycke som skal closter leffuerne på hengia, som är weluillieligh fatigdom renleffnat och lydhno. OPetri 1: 281 (1527). Til Echtenskap hörer jw beggis friya och welwiliogha ja och samtycke. LPetri KO 52 b (1571). Men hwar the kunne så skickeligen förholla sigh medh Sochnabönderna, at the wälwilligen .. wille förmeera theras Ränta .. thet wille hans Kon. M. icke förtagha. Tegel G1 1: 189 (1622). (Engelbrekt drog) sedan til Halmstad, som gaf sig wälwilligt under. Spole Alm. 1698, s. 28. (Sv.) Wälwillig, (fr.) volontaire, libre. Möller (1755).
1) till 1, om förhållandet l. egenskapen att vara välvillig; välvilja; godhet; vänlighet; äv. (numera bl. tillf.) konkretare, om enskild yttring av sådan välvilja osv.; i ä. språkprov utan klar avgränsning från 2. Kære wæner takkar iak eder för then wælwiliogheet Som i eder hafwe beuist ok befwndhet laatha nw med then tienden. G1R 1: 46 (1523). Swerige (regeras) myckit bätter med weluiliogheet, en med mykin strengheet. OPetri Kr. 177 (c. 1540). O hwilket vnder, o hwilken Gudz welwilligheet. OMartini Bew. D 3 a (1604). Hwar uthinnan mig sker en stor wälwillighet. Lindestolpe Pest. 3 (1711). Utan kommunalt stöd och näringslivets välvillighet är det omöjligt att bedriva elitverksamhet. Barometern 29/11 2014, s. 27.
2) (†) till 2; särsk. ungefär liktydigt med dels: beredvillighet, dels: tjänstvillighet l. tjänstaktighet; jfr 1. Mannen skal låta få hustrunne skylligh welwiliogheet, och sammalunda hustrun mannen. 1Kor. 7: 3 (Bib. 1541). Gud förbarme sig öfwer osz, och vpwäckia genom sin Nåd och Anda uthi osz inbördes Kärleek, sampt wälwilligheet til inbördes Böner och Förböner.!! Ekman Siönödzl. 78 (1680). Hwilket är thet tredie Gud fordrar af tienare? Wälwiljoghet, at en tienare giör willigt och af et godt hierta, hwad hans Herre biuder honom. Gaslander UtlHustafl. G 9 a (1744). Almquist InlHelSkr. 458 (1775).
Spalt V 2102 band 38, 2019