Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(6, 7) -ANTVARDA, -ning. (†) utlämna l. överlämna (ngn l. ngt) (till ngn); äv. med indirekt obj. G1R 10: 261 (1535). Att ringe hopp var till att få förbemälte Anders uthandtvardatt. AOxenstierna 2: 598 (1623). Den osed .. at Domar och Resolutioner som publiceras, icke strax blifwa til wederbörande Parter utantwardade. HC11H 15: 104 (1697). —
1) (numera bl. tillf.) till 2, 4, 6; särsk.: gm arbete l. med möda ta (ngt l. ngn l. sig) ut (ur ngt); äv.: gm ansträngning avlägsna l. lösgöra (ngt) (från ngt); äv. bildl. Förmaning, at de .. sielfwa biuda til at vtharbeta sigh, vthur den armodh de släpas medh. Stiernman Com. 2: 471 (1646). Om kernmjölken ej väl utarbetats, blir .. (smöret) flammigt, marmoreradt. Juhlin-Dannfelt 366 (1886). Ett stort, djupt schakt är utarbetadt ur klippan. PT 1896, nr 302, s. 3.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 7: gm att överta ledningen för en verksamhet (i sht bruk l. bergverk) indriva betalning för (skuld l. nedlagt kapital), äv. med refl. obj.; särsk. ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att förläggare (se förläggare, sbst.2 1) som förskotterat viss verksamhet o. ej erhållit betalning ägde rätt att själv driva l. få ut denna ur verksamheten. Polhem Bet. 1: 13 (1721). At Majoren .. thesse (jern)verken med mycken kostnad anlagt och inrättadt samt med förlust hela tiden drifvit, så at han för them råkat uti en ansenlig förlags-skuld, then ther på många år ännu ej skal kunna utarbetas. 2RARP 14: 454 (1743). 1778 har förlagssumman stigit så högt, att Ekman finner sig föranlåten, att låta uttaga summan genom s.k. utarbetning, ett tillvägagångssätt som Hallordningen i sådana fall föreskrev. Rig 1931, s. 47.
3) till 9, med obj. som anger resultatet: producera l. framställa l. forma l. färdigställa; äv.: ställa samman till; särsk. dels: tänka ut o. i detalj arbeta fram, dels (utifrån skiss l. plan o. d.): utföra, genomarbeta o. fullborda; särsk. i sådana uttr. som vara under utarbetande l. utarbetning; i p. pf. äv. i adjektivisk anv., stundom närmande sig bet.: utstuderad; ss. vbalsbst. äv. konkret (se särsk. b); jfr elaborera. Utarbeta en plan, ett förslag, en metod, ett system. 2Mack. 2: 31 (Bib. 1541). At icke allenast Regementerne äro wäl med Gewähr försedde, och en stoor myckenheet aff Kruut här Inrijkes utharbetat. Stiernman Riksd. 2070 (1689). Uphofsmannen gifwer härmed tilkänna, at han har under utarbetning en ny giszning om Aspö Runsten. Sahlstedt TuppSag. 20 (1759). Hade inte de .. hört på, så skulle han sedermera ha kunnat inberätta historien med dessa utarbetat kvicka svar för sina vänner. Blomberg Överg. 99 (1915). Då det ekonomiska understöd, Olaus erhöll .. närmast torde ha varit avsett för själva framställningen av kartan, måste utarbetandet av densamma ha förorsakat Olaus själv stora utgifter. Richter GeogrH 38 (1959). Med hjälp av väl utarbetade strategier och mycket övning och en lojal fru hade han klarat sig bra. Wahlberg FrusLiv 33 (2003). jfr o-utarbetad. särsk.
a) till 9 a, med avs. på konkret föremål, särsk. artefakt: (med skicklighet o.) på ett konstfullt sätt utforma; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., pregnant: konstfullt formad l. utsirad l. utsmyckad o. d. (Kalken hade) utarbetad fot och munstycke. NorrbHembSkr. 1: 423 (1616). 1 öppen Silfwerring utarbetad men gammalmodig. BoupptVäxjö 1784. I jemförelse med den vanliga stolen framträder armstolen bredare och bekvämare .. (men) dominerar endast öfver dessa medelst sin storlek och möjligen rikare utarbetning. Adler Meyer 466 (1895).
b) med avs. på text l. tal o. d.: sammanställa o. utforma; färdigställa; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., pregnant: noggrant l. väl bearbetad; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. Utarbeta ett föredrag, en lektion, ett register. Boken är under utarbetning. Spegel Kyrkioh. 2: 143 (1707). Ett ovillkorligt (undantag), som förbjuder att aftrycka vetenskapliga utarbetningar, skaldestycken eller andra dikter. NDA 1876, nr 149, s. 2. Bokens sista avdelning, Sagor och legender, rymmer några av författarinnans mest utarbetade sagor. Vallquist HNyblom 203 (1987). särsk. (numera bl. tillf.) med avs. på språk: utveckla (o. beskriva); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. (förr äv. med komparation). Swedberg Schibb. e 2 b (1716: vtarbetasta, sg. best.). At med Kongl. Myndighet stadfästa Språket, förr än det blir rättligen utarbetadt. Brunkman SvGr. 68 (1767).
4) till 9, med obj. som anger det som behandlas, särsk. råvara l. ämne l. material o. d.: behandla, bearbeta; utforma (till); äv.: förädla; i sht förr äv. med särskild tanke på att ngt får sin lösning l. går mot l. kommer till en slutpunkt o. d. (se särsk. a, b); förr äv. med refl. obj. Forsius Phys. 59 (1611). At igenom snille och kånst til finare, samt mera kåstbare Sorter utarbeta de här hemma fallande rå ämnen. PH 2: 1609 (1739). Sedan siukdomen något sig sielf utarbetat. Hiorter Alm. 1742, s. 24. 600 ton smält glasmassa, hvaraf pr dygn utarbetas omkring 30 ton. TT 1895, K. s. 12. Att Runeberg tänkt äfven på ämnen, hvilka han sedermera icke utarbetade till hela dikter. Söderhjelm Runebg 2: 315 (1906). UrDNHist. 1: 43 (1930). jfr o-utarbetad. särsk.
a) (numera bl. tillf.) till 9 b, med avs. på ngt som är oklart l. oförklarat o. d.: utreda; beskriva; äv. med avs. på (skol)uppgift o. d.: lösa. Skolordn. 1724, s. 14. Af någre hedervärde Ledamöter uti .. Presteståndet blef mig strax tilfrågat, om jag icke ville skrifteligen begära at få utarbeta våra Runstenar. Schück VittA 5: 76 (i handl. fr. 1749). Thomander 1: 286 (1863).
b) till 9 d, med avs. på ärende l. rättsfall l. stridighet o. d.: genomföra l. slutbehandla l. avgöra (jfr -agera 2). Schmedeman Just. 593 (1669). Meningsfejden blef .. slutligen genom trettioåriga kriget utarbetad. Fryxell Ber. 10: 149 (1842).
c) (†) till 9 d, refl., om öl: jäsa (färdigt). (Bryggarna skall) intet Ööl sällia eller vthlåta, för än thet sigh klarat, vtharbetat hafwer och sprundat är. SthmStadsord. 1: 77 (1640). Sthm 3: 250 (1897).
5) († utom i slutet) till 11, refl.: arbeta ut sig; äv. tr. (särsk. med avs. på ngns krafter o. d.). (Med två regeringar) då behöfues icke att wij oss der medh bekymbre och fåfängt vtharbethe. HB 2: 281 (1596). Tå han (dvs. jägarens hund) nu hade vtharbetat sigh och wardt swagh och vtgammal, bannadhe och slogh honom Jägaren. Balck Es. 131 (1603). Särdeles som iag dessutan mycket utarbetat mina kraffter wid de mödosamste Pastorater i Stifftet. VDAkt. 1749, nr 444. Auerbach (1916). särsk. (fullt br.) i p. pf. i adjektivisk anv., om person l. djur l. kropp o. d.: utsliten; utmattad; trött; förr äv. i överförd l. utvidgad anv., om ngt sakligt. Thett Gudt skall känne, atth wij vtaff sådantt och annedt mere, äre bliffne fast trötte, och vtarbetede. G1R 18: 336 (1547). Att wij wåre trötta och utharbetade wapn få hwijla låta. RARP 4: 476 (1650). Han såg trött och utarbetad ut. Siwertz JoDr. 399 (1928).
Ssgr: utarbetnings-rätt. (förr) till -arbeta 2: rätt som reglerade utarbetning vid obetalt förlagslån. Råkar förlagstagare i skuld, eller blifver oförmögen .. njute tå förläggaren utarbetnings-rätt, dock ej längre än i tu års tid. Rig 1931, s. 47 (1778). Heckscher SvEkonH 1: 568 (1936; om förh. på 1700-talet).
-tid. till -arbeta 2–4: tid under vilken ngt utarbeta(t)s; särsk. (om ä. förh.) till -arbeta 2, om viss tid under vilken utarbetning skedde l. kunde ske. Bergv. 2: 450 (1748). Lagens utarbetningstid. LBÄ 5–6: 120 (1797). —
1) (†) motsv. -arbeta 2: person som under viss tid driver verksamhet för att få ut ersättning för nedlagt kapital. Bergv. 2: 450 (1748). PH 4: 2653 (1748).
2) (numera bl. tillf.) motsv. -arbeta 3, 4: person som utarbetar ngt; förr äv. om ngn som bearbetar l. behandlar ngt. CAEhrensvärd Brev 2: 63 (1795). Det ringa anspråk, som från högsta ort ställdes på utarbetarne af ett nytt lagverk. Warburg Richert 2: 84 (1905). —
(12) -ARBETARE, sbst.2 (förr) person som (yrkesmässigt) arbetade utomhus l. borta; särsk. om arbetare (se d. o. 2) med mer l. mindre tillfällig anställning; jfr ute-arbetare. OrdnCentralfängLångh. 1886, s. 16. Stensprängare, grundläggare, jordschaktare, murare och andra utarbetare. Lundin NSthm 646 (1890). Hederstecken .. åt .. utarbetaren Per Gustaf Nilsson. PT 1919, nr 202 A, s. 2. —
(12) -ARBETE~020. (numera mindre br.) arbete utomhus l. borta; särsk. om jordbruksarbete; jfr ute-arbete. Karlarne arbetade utarbete under wakt. DZHallman hos Linné Bref I. 6: 303 (1754). Husfadern under utarbete hos främmande .. åtnjuter kost. Feilitzen Tjenare 3: 75 (1892). Östergren (1965). —
(11 c) -ARM. (†) ytterst arm (se arm, adj. 4), utarmad; särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med fattig. Effth(e)rtÿ, att th(e)n menige man(n) .. th(e)r j Wiborgz län(n), är(e) vtarme och fatige, sså att the endeles inthe(t) annetth, än(n) barcken(n) haffue leffue wedt, dh(e)rför(e) (osv.). HH XXXIII 2: 26 (1546). 2ne utgambla och utarma änkior. VDAkt. 1761, nr 254. Heinrich (1814). —
1) göra (ngn) ytterst fattig (se d. o. 1) l. fattigare, ruinera; förr äv. med refl. obj.; äv. med avs. på land l. folk o. d. The Swenske woro i stoor betryckelse, ridderskapet vtharmades med vthreesor, och then meenige man med monga beskatningar och vthgierder. OPetri Kr. 167 (c. 1540). När slike oförståndige köpmän så oförnuffteligen handlat hafve medh sådant inköpande och så utharmat sigh, att the hafva intet mera igen. RA I. 1: 641 (1559). Monopolet synes ha medfört en utarmning av det redan förut fattiga landet. Form 1946, s. 220. särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: utfattig (o. nödlidande); äv. substantiverat; jfr -arm, -blottad. J endelycthen ath danschemen och tyske bliffua riike och swenschemen bliffue wtharmadhe. G1R 3: 363 (1526). Folket var vid återkomsten (fr. Babyloniska fångenskapen) i yttersta grad utarmadt och fattigt. Agardh ThSkr. 1: 2 (1842, 1855). Det är pinsamt och ogrannlaga / som en utarmads skri om bröd. Edfelt Högm. 60 (1934).
2) i utvidgad anv.: göra (ngt) mycket fattigt (se d. o. 2) l. torftigt l. magert l. tunt; särsk. dels med avs. på växtlighet l. djurliv o. d., dels (i sht i kvalitativ bemärkelse) med avs. på kulturella företeelser l. livsvillkor l. omständigheter o. d.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Andra saker .. icke nämnas wid sina rätta namn: utan med andra lånta .. och således varder Språket efter hand i grund utarmadt. Bergklint MSam. 1: 223 (1794). Florans utarmning genom massplockning och uppryckning av plantor. SvNat. 1920, s. 124. På det dekorerade svenska porslinet är dekoren fattig och utarmad – man saknar de gamla rika, fylliga mönstren. Form 1951, s. 8. Den kulturella utarmningen. SvD(A) 1958, nr 264, s. 4. särsk.
a) med avs. på jord l. (åker)mark. RA I. 1: 485 (1546). Om ett näringsfattigt vatten användes till öfvervattning, så händer lätt, att bevattningsvätskan utarmar jorden. LB 1: 69 (1899). Byt jord varje år. Den gamla är utarmad på näringsämnen och kan innehålla svamp och bakterier. ICAKurir. 1989, nr 15, s. 19.
b) med avs. på mineral l. (kemiskt) ämne o. d.: minska halten l. mängden av (viktig) del l. substans o. d. hos; särsk. [jfr eng. depleted uranium] i uttr. utarmat uran, om uran där halten av isotopen U-235 är avsevärt lägre än i naturligt uran. Grotenfelt Mejerih. 93 (1886). Någon nämnvärd utarmning af luftens kväfve ha vi .. ej anledning antaga. Arrhenius Värld. 119 (1906). Lindroth Gruvbrytn. 1: 411 (1955; med avs. på malm). Vid anrikning av uran-235 erhålls stora kvantiteter utarmat uran som nästan helt består av icke klyvbart uran-238. TT 1964, s. 836.
(6) -ARTA. [jfr t. ausarten] (†) urarta, degenerera; särsk. i uttr. utarta (sig) till ngt. Möller 1: 8 (1745). (Utan gott gräs) blifva Fåren efterhand utartade och tråväxte, samt gifva litet och grof ull. Nordenschöld PVetA 1758, s. 18. Olyckan är at så många människior icke kunna hålla måttan, utan låta smaken för denna hetsiga dryck ju mer och mer taga öfwerhand, til desz de ändteligen utarta sig til omåttelige Bränwinssupare. Fischerström 3: 352 (1787). I likhet med hvarje annan vetenskap måste .. uppfostringsläran hvila på en genom iakttagelse vunnen erfarenhet. Gör hon ej det, så utartar hon ofelbarligen till skolastik och hårklyfverier. Verd. 1883, s. 153. —
(7) -ASSIGNERA, -ing. (numera mindre br.) utfärda assignation om utbetalning av (ngt, i sht pengar); utanordna. CivInstr. 137 (1684). Alla till mynt- och justeringsverket inflytande medel .. (bör) i riksbanken insättas .. och vid behov därifrån utassigneras. SFS 1918, s. 2441. Lindroth Gruvbrytn. 1: 379 (1955; om förh. på 1700-talet). —
(1, 2) -ATTESTERA. (förr) utfärda attest om (ngns) utflyttning (från viss socken l. till annat land o. d.). At hon af Kyrckoherde Torsander ifrån Unnaryds socken blifwit ut-attesterad. VDAkt. 1799, nr 377. Nyare forskning (har) klarlagt, att de icke utattesterade amerikaemigranterna .. varit fler än vad som antagits. HT 1978, s. 232.
Spalt U 917 band 36, 2012