Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRIBUT tribɯ4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tribut (-uu-, -th) 1527 osv. tribwtt 1561. trijbutt 1605)
Etymologi
[fsv. tribut; jfr t. tribut, eng. tribute, fr. tribut; ytterst av lat. tributum, pålaga, skatt, gåva, till sup.-stammen av tribuere, (ut)dela, fördela (se TRIBUERA). — Jfr ATTRIBUT, DISTRIBUERA, KONTRIBUERA, RETRIBUERA]
1) (i sht om ä. förh.) av myndighet påbjuden (o. indriven) pålaga l. avgift l. skatt; särsk. om (återkommande) pålaga som underkuvat l. besegrat land l. folk o. d. hade att erlägga till härskar- l. segrarmakt; äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: (krigs)skadestånd, dels: lösen(summa); förr särsk. i uttr. göra ngn sin tribut, betala sin tribut. (Att ryssarna) vele .. beplicte siig til nogon årligh tributh. G1R 4: 198 (1527). Ath huar som samma Bernn handlar och vanlar medh sith godz, ter må han .. och giöra konnung(en) sinn tribuuth ther aff. TbLödöse 429 (1598). (De polska fredsunderhandlarna ville) att wij åhrligen .. skulle betala Konungen i Polen någre tunnor guld i tribut och Skatt för Chrone- och Arfwegodzen han miste moste. RARP 1: 32 (1627). (Påven) fann (i kapellet) General-Procurator Barberini, hwilken tilstälde honom en .. Protestation rörande den nu för tredje gången uteblifna Tributen för Konunga-Rikena Neapel och Sicilien. PT 1791, nr 60, s. 3. Det är sant, att de ryska furstendömena bibehöllo en vidsträckt sjelfstyrelse, i det att tartar-khanen .. endast fordrade en årlig tribut och vissa yttre tecken på underkastelse. Schybergson FinlH 1: 40 (1887). Sverige var en av de europeiska stater, som i början av 1700-talet genom dryga tributer sökte friköpa sig från det sjöröveri, som barbareskstaternas regeringar sedan länge systematiskt bedrivit i Medelhavet. Richter GeogrH 228 (1959).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1. särsk.
a) med särskild tanke på ngt som avkrävs ngn l. ngt l. som ngn är nödsakad l. skyldig att avstå från l. avhända sig, gärd (se GÄRD, sbst.1 3), offer, uppoffring; särsk. dels ss. obj. till verben betala l. erlägga, dels i sådana uttr. som kräva sin tribut, kräva offer l. uppoffring(ar); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: plikt, skyldighet. Pistacier .. (ger) nogh Födzel: Hwarföre äre the tienlighe för them som .. finne sigh swaghe at göre sin Tribut åth sina vnga Hustrur. Palmchron SundhSp. 57 (1642). (Han är inte) nögd med at tilsnika sig wår beundran, utan han fordrar den som en skyldig tribut .. hwilken med rätta tilkommer hans sällsynta förtjenster. Hasselroth Campe 90 (1794). Den lärda verldens laiska tribut åt döden. Hellberg Samtida 9: 55 (1873). Striden kostade parterna kolossala summor, men äfven tredje man tvingades att betala en dryg tribut. Förbundet 1906, nr 1, s. 7. När vi sågo varandra erlade alltid våra hattar tribut på hövlighetens altare. Carlsson MinB 146 (1912). Ett enat Europa kräver uppenbarligen sina tributer. Expressen 3 ⁄ 1 1996, s. 19.
b) med särskild tanke på ngt som tillförs l. tilldelas l. (över)lämnas åt (o. som rättmätigt tillkommer) ngn l. ngt: bidrag, gåva; särsk. ss. obj. till verben lämna l. ge; äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: vinst, avkastning, dels: (rättmätig) andel, särsk. i uttr. ta sin tribut (av ngt), ta sin (rättmätiga l. av naturen l. omständigheterna o. d. givna) andel l. sin beskärda (se BESKÄRA, v.1 2 slutet) del (av ngt). Jag (anser) ej för den minsta, att han vägrat en tribut af en 50 Rd:r, som vanligen bör eller plägar erläggas. Kellgren (SVS) 6: 240 (1789). Det faller oss sällan in att tänka på hur många skilda land, som måste lemna sin tribut för att tilfredsställa våra alldagligaste behov. Ydun 1870, s. 74. Rapphönan har många naturliga fiender som taga sin tribut innan jägaren tar sin. Petre HbJäg. 146 (1931). Jord och skog gåvo riklig tribut till härskarna över dessa ljuvliga dalar. Hofrén Herrg. 292 (1937). Kyrkan tog sin tribut av de (på tuppfäktning) satsade pengarna. Bengtsson Filippin. 104 (1942).
c) [utvecklat ur 2 b] hyllning (se d. o. 3). En skyldig tribut åt hennes ungdom och skönhet. Ahrenberg Landsm. 106 (1897). Musiken spelar Soldatgossen så det klingar och skimrar mellan fasaderna, där får Runeberg sin sentida tribut trots allt. JordRunt 1931, s. 197. I glädjen att se människor pekade han uppspelt mot himlen för att ge försynen den tribut den förtjänade. Wijkmark Dacapo 325 (1994).
Ssgr (i allm. till 1; i sht om ä. förh.): TRIBUT-FÖRHÅLLANDE. särsk. i uttr. stå l. komma i tributförhållande, vara l. bli tributpliktig. Ancker Haslund Zaj. 339 (1934). Lapparna kommo efter hand i tributförhållande till birkarlarna. Ymer 1942, s. 40.
-GÅVA. gåva som utgör tribut. Julbok 1906, s. 169. Från Östturkistan (anlände) åtta kistor med tributgåvor till kejsaren. Hedin Jehol 223 (1931).
-PLIKT. plikt att erlägga tribut. 2NF 18: 119 (1912).
-PLIKTIG. om person l. rike o. d.: som har tributplikt; jfr -skyldig. Rysslands furstar (var) tributpliktiga under den gyllene hordens khaner. Hemberg NJagtsk. 40 (1897). Vårt land var ingen tributpliktig lydstat. Estlander 11Årt. 1: 44 (1919).
(1, 2 a) -SKYLDIG. tributpliktig; äv. bildl. SAOL (1900). (Ett kapitalistiskt system betyder) en ny art af feodalism, som gör alla folklager sig underdåniga, dels tjänstpliktiga såsom producenter och dels tributskyldiga såsom konsumenter. Brand 1902, nr 10, s. 3. Fördelningen av skatten mellan personerna var de tributskyldigas egen sak. Almquist VärldH 5: 315 (1933).
-STAT. stat som är tributpliktig. Lundell (1893). 1914 annekterades Egypten av England och upphörde därmed att vara en turkisk tributstat. Ymer 1920, s. 286.

 

Spalt T 2481 band 35, 2007

Webbansvarig